De flesta nätbutiker erbjuder sina kunder möjligheten att recensera produkter. En del av den kritik som skrivs där håller en sådan hög klass att den lika gärna skulle kunna publiceras på kultursidor som den här.
Annat är förstås rena skräpet.
Det kan emellertid vara intressant att ta del av allt som skrivs om böcker och filmer på nätet, inte minst därför att man här och där hittar negativa omdömen om tunga klassiker, åsikter som sällan släpps fram i mer etablerade sammanhang av den enkla anledningen att de avfärdar sådant som de flesta smakdomare redan har kommit överens om är omistliga mästerverk.
Franska magasinet Slate uppmärksammade nyligen att flera franska klassiker sågas jäms med fotknölarna på nätbutikerna. Ett sådant exempel är Gustave Flauberts Madame Bovary, (1857) av många utsedd till ”den främsta roman som någonsin har skrivits” och ett exempel på ett ”perfekt” stycke skönlitteratur.
På den jättelika nätbutiken Amazon finns det dock en hel del som inte håller med om det:
”Berättelsen är endimensionell och ytlig, språket är bedrövligt och grammatiken så undermålig att jag snabbt förlorade respekten för Flaubert som författare. Dessutom är romankaraktärerna inte utvecklade alls”, skriver en anonym kritiker.
Somliga recensenter går också hårt åt svenska nationalklenoder, som till exempel Ingmar Bergman:
”Har du sömnproblem ska du se den här filmen. Det enda budskap Bergman lyckas förmedla här är att schack är tråkigt och jag hatar schack.”, skriver amerikanen Philip Brubaker om filmklassikern Det sjunde inseglet.
Om Bergmans Viskningar och rop, som somliga menar är hans allra bästa film, skriver John Aquilegia från Wisconsin:
”Ännu en usel Bergmanrulle som trendiga hipsters skryter med inför sina kompisar. Att se den här filmen kändes ungefär som att få tånaglarna utdragna med en rostig tång”
En av Sveriges mest respekterade nu levande författare, Kerstin Ekman får också rejäla skopor ovett i användarnas recensioner.
”Språket var så dåligt och historien så befriad från spänning att jag blev tvungen att sluta läsa. Boken är utdragen och full av berättelser som inte leder någon vart.”, skriver Joseph T från New Jersey om Händelser vid vatten, en deckare och samhällsskildrande utvecklingsroman som bland annat belönades med Augustpriset, Nordiska rådets litteraturpris och Svenska Deckarakademins pris när den kom ut 1993.
När man läser hyllningar och sågningar i traditionella medier så kan man lätt få intrycket att det råder en sorts oomkullrunkelig konsensus kring vissa verks kvaliteter eller brister. En snabb titt på nätet visar dock att det som kan vara ett livsförändrande mästerverk för någon kan vara provocerande skit för någon annan.
Många ifrågasätter dock med rätta kundrecensionerna. Vem kan till exempel garantera att det inte sitter någon förlagsrepresentant och pumpar ut positiv kritik som en del i marknadsföringen? Ingen, förstås.
Enligt en undersökning vid universitetet i Illinois så har också 60 procent av alla varor på Amazon fått högsta betyg. Det faller på sin egen orimligthet att mer än hälften av allt som säljs där skulle kunna klassas som briljanta mästerverk.
Men om man sätter sig ned och skriver att Madame Bovary är en usel roman så tycker man förmodligen så, och det måste man ju få tycka, även om man i grunden har fel.
Eller?