Jag var lugn. Koncentrerad. Utan tankar, utan krav. Jag hade flow, bokstavligen och bildligen, befann mig i min egen värld, fokuserad enbart på min uppgift: att glida vidare.
Nu var det ett tag sedan jag dök. Men jag söker fortfarande flow, den där berusande känslan av lätthet och total absorbering. Bara det att den är så svår att uppnå. Hur gör man?
Dagens Nyheters Insidan har nyligen haft en serie om just flow. Jag läste girigt, på jakt efter ledtrådar om det magiska tillståndet. Några förutsättningar tycks extra viktiga, som koncentration och fokusering. Själva uppgiften bör vara väl avgränsad men ändå utmanande, det ska råda balans mellan färdighet och utmaning. Man ska känna sig säker, avslappnad – och alert. Och så får man inte bli störd, för då bryts tillståndet och det kan ta tid att hitta tillbaka.
Inte störd, alltså. Nej, men det är ju klart. Men det är det ju lätt att bli. Inte minst om man som jag helst av allt vill uppnå flow när jag sitter vid min dator och skriver. Då finns ju hela nätet där och pockar på uppmärksamheten. Mejlen. Facebook. Vad gjorde hen i går? Jag har så dålig disciplin. Så fort jag kör fast i en text, i en tanke, klickar jag mig bort från Worddokumentet och ut på nätet i stället, irrar runt, läser lite här, lite där. Min ursprungliga tankegång är bortslarvad redan på startsidan, koncentrationen likaså och skallen fylls av surr. Klart oflyt.
Men nu är det slut med det. Nu har jag slängt bort nätet på skrivdatorn här hemma, gjort den till en skrivmaskin i stället. Det var lätt. Jag drog bara ikonen till papperskorgen, och mejlen likaså. Och nog gör det skillnad. När jag sätter mig vid datorn för att skriva, är jag mer inställd på just det. Det skapar ett lugn. Jag dröjer mig också kvar längre i texten, sträcker ut tanken lite till innan jag ger upp. Det handlar om att försöka ta tillbaka makten över koncentrationsförmågan – och över dötiden, de där små stunderna när man bara stirrar rakt ut i luften och inte tänker just på någonting.
Tro nu inte att jag ständigt och jämt befinner mig i flow nu för tiden, för så är det inte. Men jag inbillar mig att förutsättningarna har ökat. Och ibland händer det; orden blir mer än just bara ord, blir en egen värld att gå in i och att slukas av – och jag kan bara glida med.