"En julafton i Uppsala" är titeln på ett avsnitt ur Albert Engströms minnen. Hans få studieår här kring 1890 präglades av hög ambition och måttliga studieresultat. Ett år skulle han fira jul tillsammans med en kamrat. Han bodde hos denne, eftersom han inte vågade vara i sin egen lya, där en arg städerska krävde honom på pengar. "Jag kinesade på Ernst Fridolfs soffa, ty i Uppsala ligger värden i den bästa sängen." Albert ägde en femma, som skulle räcka åt dem båda för hela helgen. Men man hade tobak och frukosten, som bestod av biffstek och porter, kunde man få på krita på Concordia. Ernst Fridolf och han enades om att tre kronor av femman skulle gå till punsch och resten till julklappar.
Femtio år tidigare hade en annan student klagat bittert över julen. J.A. Ahlstrand, senare bibliotekarie på KB, skrev till Herman Rydin om helgen i Uppsala 1841. Han tackade för tillönskan om god jul men i själva verket blev helgen "ta mig fan så otrevlig att du näppeligen kan göra dig något begrepp".
Johannes Sundblad berättade på 1880-talet om sina julaftnar i början av 1840-talet. Ett år vankade han runt ensam och betraktade julfirandet hos professorerna. I Geijersgården var det full insyn. Han såg värden sitta vid pianot medan hustrun Anna Lisa skötte dukningen. Dottern Agnes stod där, tydligt förälskad, tillsammans med sin fästman Adolf Hamilton och sin yngste bror Gustaf, som bar kadettuniform. Hos Atterboms fanns ingen insyn och i Fahlcrantz' hus kunde han bara se "den snillrike enslingen" vanka fram och tillbaka.
Senare forskning har konstaterat att det var ett vanligt beteende hos tidens ensamma unga män i de nordiska länderna att på julafton ströva omkring i mörkret för att betrakta familjelivet hos de besuttna.
Nästa jul hade Sundblad och två andra förberett sig väl och hos hökaren beställt lutfisk, revbenspjäll och gröt. Man väntade på städerskans ankomst i lyan vid skenet av brasan och ett ljus, instucket i en grön butelj. Först kl. 8 kom hon och lämnade mathämtaren med ett surt "God afton". Det visade sig att hon inte tagit med vare sig tallrikar eller bestick. I rummet fanns två skedar och med dessa fick de tre turas om att äta direkt ur hämtaren. "En triste julafton" summerar Sundblad.
Sigfrid Siwertz ger i boken "Att vara ung" inte någon förälskad bild av staden vid 1900-talets början. "Övre Slottsgatan" där han bodde i en kåk med N:o 13, kallar han en "Tvärgränd till Vintergatan". Jag har fäst mig vid hans skildring av en inte namngiven filosof, som "så till den grad fördjupat sig i det rena jagets logiska urhandlingar, att han tidvis alldeles glömde bort sin existens i sinnevärlden". En dag fann han universitetet stängt och på hans fråga varför, svarades att det var julafton. Det måste kanske firas tänkte han och köpte ett exemplar av "Söndags-Nisse", satte sig ner och läste hela kvällen under skrattande. Siwertz skriver: "Denne skrattare i sin ensliga kula - det isar ännu i märgen, när jag tänker på honom."
Äldre Uppsalabor minns nog danslokalen "Bluffen", som låg på nuvarande Stadshusets tomt. Det kunde på 1940-talet hända att ungdomar träffades där över "klassgränserna" . Ett par killar med arbetarbakgrund lyckades få kontakt med två studentskor. Förhållandena artade sig väl, tills det skulle firas jul hemma hos en av flickorna. För pojkarna blev det rena katastrofen. De visste inte hur de skulle bete sig med "etiketten". Värst blev julklappsutdelningen, trots att de fick fina presenter. Den ene av dem mottog en "rökrock", en för honom helt okänd tingest. Pojkarnas gåvor inskränkte sig till varsitt presentkort om 15 kr, som värdinnan, märkbart förvånad, vred och vände på.
Jag har dröjt vid julupplevelser, som varit annorlunda. På Uplands nation startades 1969 "Alternativ jul"; den politiska undertonen under denna radikala tid är tydlig. De som bara hade studentrum eller rent av var hemlösa välkomnades till nationen. Det hette senare "Annorlunda jul" och slutligen "Jul på Uplands". Anordningen är fortfarande populär och de som så önskar välkomnas till nationen för att äta god mat och dricka alkoholfritt.
Denna snabbskiss av hur julfirandet kan ha gått till i Uppsala de senaste 180 åren, visar att människor har haft olika upplevelser av helgen. För den som nyligen förlorat en make/maka eller annan närstående, blir också julen 2013 "annorlunda". Låt oss inte glömma det, vi som ännu får fira helgen i glädje och familjegemenskap.