Kärlekshistoria, thriller och komedi

Salongen i Upsala stadsteaters källare är ombyggd så att publiken näst intill kommer att sitta i det påvra köket. När repetitionen pågår en vecka före premiären, skall regnet testas. Det hakar upp sig, vill sig inte riktigt — något som verklighetens Connemarabor säkert inte skulle sörja över.
I pjäsen möter vi den 40-åriga dottern Maureen, spelad av Tytte Johnsson, som alltjämt bor hemma hos den åldrande modern Mag, gestaltad av Bodil Mannheimer. Det är när Maureen blir förälskad i den långpendlande bybon Pato och ser sin chans till frigörelse som det blir strid på kniven. Ett drama med både fysiskt och psykiskt våld rullas upp framför våra ögon.

En bra lögn
Man märker tydligt att pjäsen är skriven av ung man, men att den också starkt knyter an till en irländsk berättartradition, menar regissören Johan Huldt.
- En irländsk tanke är ju att det är mycket bättre med en bra lögn än en dålig sanning, säger han.
— Och bra dramatik är alltid skruvad ett snäpp högre än verkligheten, tillägger han.
Här finns nästan hälsningar till dramatikern Synge som skrev Hjälten på den gröna ön, påpekar Johan Huldt. Pjäsen har klassiska ingredienser, men den är också ett porträtt av ett aktuellt nu. Lokalfärgen är irländsk men konflikterna mänskliga. Det är melodram, en kärlekshistoria, pjäsen har inslag av både thriller och komedi. Men Johan Huldt tycker att pjäsen inte kan ges en enkel genreetikett.
— Pjäsen är precis som livet, vi lever inte komedi eller tragedi, utan våra liv blandar det, säger han.

Gör comeback
För vana teaterbesökare i Uppsala gör Bodil Mannheimer en uppskattad återkomst. Hon medger att hon först tvekade att bryta pensionärstillvaron eftersom hon inte stått på scenen på sju år.
- Men det blev för frestande och nu känns det jätteroligt. När jag läste pjäsen tänkte jag att ingen annan skall säga de här replikerna. Jag måste få göra det, säger hon.
Föremålet för dottern Maureens ömma känslor, bybon Pato, spelas av Nicholas Olsson, som nyss showade loss till Tom Joneslåtar på Stadsteaterns stora scen.
Den fjärde rollen i pjäsen, Patos lillebror som längtar bort från byn, gestaltas av Rikard Södersten.
Regissören Johan Huldt, 55, har en gedigen erfarenhet som frilans med ett 70-tal uppsättningar bakom sig. Han har regisserat både i Sverige, Danmark och Norge, även gjort dramatiseringar och översatt t ex Demokrati, som nu spelas på Stockholms stadsteater.

Fotnot: Premiär: Skönheten i byn går upp på Ettan på Upsala stadsteater på fredag, 4 mars.