Kärlekens transformativa kraft

Det är sällan teaterföreställningar har en åldersgräns. Men när den brittiska humorgruppen Spymonkey gästar Uppsala har Reginateaterns Paul Kessel ändå valt att stämpla föreställningen som barnförbjuden. Mest en publicitetsgrej, säger Kessel. Fast Spymonkeys stundtals mycket avklädda kärleksshow passar sig nog inte för de allra minsta.

Spymonkey.

Spymonkey.

Foto: Robert Johansson

Kultur och Nöje2011-10-10 12:02

"Tjärlewken eir öberawllt." Det är Petra Massey, en av medlemmarna i den för sina galna föreställningar kända teatergruppen Spymonkey, som på en mycket svajig svengelska sprider sitt kärleksbudskap till S:t Pergallerians helgshoppande Uppsalabor. Kärleken är överallt, love is everywhere, är det så klart hon försöker få fram. Men svenskan är i ärlighetens namn lite så där.

Det är alltså mitt inne i en av Uppsalas mest trafikerade shoppinggallerior som Spymonkey på lördagen genomför sin lite annorlunda presskonferens. Massey skanderar sina kärleksfulla slagord: "love love" och "hate hate". Vem kan inte stämma in i det? Tillsammans med några barn bokstaverar hon L.O.V.E. Ja, det är ett riktigt kärleksbombardemang de intet ont anande lördagsflanörerna utsätts för.

Det hela handlar om att marknadsföra den nya föreställningen Love iN som den brittiska humorgruppen gästspelar med på Reginateatern mellan 11 och 15 oktober. Föreställningen, som vann pris för bästa komedi på festivalen i Brighton i maj, beskrivs som en erotisk kabaré där allt från tantrisk pingis till fredsframbesvärjande nudism utlovas. Allting en hyllning till kärleken.

- Man kan se det som ett seminarium om kärlekens transformativa kraft, säger Aitor Basauri, en av medlemmarna i Spymonkey. Vi illustrerar hur och varför man blir en bättre människa genom kärlek. Visst kan man kalla föreställningen erotisk, men vi visar bara upp den mänskliga kroppen. Och vår nakenhet är inte främst sexuell, mest bara komisk. Vi vill få folk att skratta.

Det här är andra gången Spymonkey är i Uppsala. Förra gången gjorde de sin Sverigedebut med den mycket uppskattade Stiff. "Galet roligt" skrev UNTs recensent då. Om det blir liknande succé den här gången återstår att se. Men den fysiska och väldigt brittiska komik, som kan placeras någonstans mellan Monty Python och Samuel Beckett, tror Aitor Basauri kan tilltala en bred publik.

- Det är inte bara de inbitna teaterälskarna som kan uppskatta det vi gör. Vi brukar ha en väldigt varierad publik. När vi spelade i Stockholm häromdagen var det till och med små barn i publiken.

På Reginateatern får dock barnen, på grund av åldersgränsen, stanna hemma. Det kanske är lika bra. Tantrisk pingis låter som en vuxensport.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!