I våras gästade artisten Reginateatern, nu när turnén 30 år i kärlekens tjänst just firat ettårsjubileum är han tillbaka i stan.
– Dels var det jättekul på Reginateatern, dels frågade de på Saluhallen och jag tyckte det var ett kul upplägg, säger Niklas Strömstedt.
Och nej, försöken att undvika favoritämnet har inte lyckats; kärleken har regerat i Niklas Strömstedts musik. I smäktande poplåtar som Om, Sista morgonen, En kvinna och en man, och Inga änglar gråter. Och så trion GES (Glenmark Eriksson Strömstedt) hit En jävel på kärlek, inte att förglömma.
– Relationer över huvudtaget ligger närmast alla människor, det är det viktigaste. Jag har försökt skriva om andra saker - det har gått sådär. Jag är inte så bra på det. Jag är inte ute efter att förändra världen i stort med mina låtar, säger Niklas Strömstedt.
Namnet 30 år i kärlekens tjänst är delvis en drift med den egna imagen ”Folk kanske tror att jag bara suttit bakom pianot i trettio år och skrivit långsamma låtar i moll”. Men det finns även en mer direkt förklaring.
– Det är rätt många som kommit fram och sagt att de fått ligga så mycket till min musik. Inte ett hundratal personer, men mer än fem i alla fall. Det är någon slags trend. Underbart, tycker jag, säger Niklas Strömstedt.
Själva tjänstgöringen på scenen började av en slump, när han blev tillfrågad av Ulf Lundell om att vara med i hans kompband i slutet av 70-talet. Men Niklas Strömstedt och musiken var tighta sedan länge. Gitarr började han med som 8-åring, och föräldrarna Bo och Margaretha Strömstedt spelade båda piano och var musikintresserade.
– Jag tror jag fick min första Beatlesplatta när jag var fem. Överhuvudtaget att lyssna på popmusik var så stort då, den fanns ju inte alls överallt som idag. Jag kommer ihåg att jag låg under mitt täcke och lyssnade på Radio Luxemburg. Man blev ju jätteglad när det kom en poplåt på svensk radio!
Trots författarföräldrarna menar Niklas Strömstedt att uppväxten inte var så värst kulturell.
– Vi hade inte direkt litterära salonger på fredagarna. Men det fanns alltid väldigt mycket böcker hemma hos oss. Ord har alltid funnits där, det har alltid varit viktigt för mig. Men jag gjorde nog någon slags revolt och läste bara massor av serietidningar; Buster, Fantomen, Kalle Anka. Mamma ville väldigt gärna att jag skulle läsa, ett tag fick jag betalt, fem spänn per bok.
Under jubileumskonserten tittar Niklas Strömstedt förstås tillbaka på de karriärår som gått sedan han skrev sin första låt.
– Jag visar diabilder, pratar om bakgrund, relationer, identitet, rock ’n roll. Jag har alltid gillat mellansnacken för det är en chans att visa något annat än det som kommer fram i låtarna, säger han.