Kärlek + politik = Wiehe
När Mikael Wiehe släpper en ny cd är titeln en perfekt sammanfattning av hans karriär: Kärlek & politik.- För många är jag bara politik, så jag tror titeln var bra, säger Wiehe.
Omkvädet lyder Allt är förlorat och allting har kommit tillbaks. En mening som kan tolkas på en myriad olika vis. Wiehe själv hjälper helst inte till.
- Nej, det berättar jag inte. Det hade kunnat vara allting kan komma tillbaks, men det hade varit mindre magi. Jag ser det som en sorts mantra. Man kan lämna allting bakom sig men ändå är allting öppet. Det är en beskrivning av ett nu som var just den 15 februari 2003.
Gillar att tjata
Mikael Wiehe beskriver den nästan tio minuter långa låten som hans egen version av Dylaneposet Chimes of freedom.
- Det är en svår uppgift att skriva en så lång låt. Men från början hade den tolv verser och var ännu längre. Det finns två sorters låtar som jag bara inte kan låta bli: Motståndets estetik-typen som utgår från en enda figur som upprepas, tjatprincipen. Och så långa låtar, som till exempel Är det verkligen fred vi vill ha.
Motståndets estetik, ja. Det är ett tema som Wiehe utforskar minutiöst på Kärlek & politik. Dom som gör uppror kan aldrig ha fel lyder en annan rad. Betyder det att man får göra uppror från höger också?
- Det är en fråga som jag har ställt till mig själv. För mig handlar det om varför man gör uppror. Jag har inte sett en höger som gör uppror eftersom den inte är förtryckt på det sättet, men Ungern -56 var definitivt ett uppror.
- Det finns de som tycker de betalar för mycket skatt och gör skatteuppror - då får man titta på vad det är de slåss för. Är det kanske en elits rätt att stå över flertalet på samma sätt som det fortfarande finns vita som är för apartheid i Sydafrika?
Politisk kör
I Är det mej du är rädd för har Mikael Wiehe skapat sin egen politiska kör med bland andra mp-riksdagsmannen Gustav Fridolin, America Vera-Zavala från Attac och syndikalisten Anna-Klara Bratt. Wiehe kallar det helt utan ironi för ett brett politiskt spektrum.
- Jag hade en önskelista på människor som jag ville ha med i kören, sedan ringde jag runt till dem. Gustav Fridolin tackade ja och blev jätteglad, men de flesta sa jag kan ju inte sjunga. Då förklarade jag att just i det här sammanhanget är det inte det viktigaste.
Mikael Wiehe har den sista tiden också jobbat med en samlingsplatta med Hoola Bandoola band, en cd som släpptes för en vecka sedan men som hittills mötts av tystnad. Wiehe tror att anledningen är strul på hans förra skivbolag, MNW, som håller i samlingen.
- Jag tror inte det skrivits en rad och det är otroligt synd. Jag tycker att det är den bästa Hoola-samlingen någonsin.
Skytte till angrepp
Med på samlingen finns Wiehes gamle kompis Göran Skytte som, medan Wiehe alltid stått med båda fötterna till vänster, flyttat sig till den andra änden av den politiska skalan och numera skriver på Svenska Dagbladets ledarsida. I november angrep han Svenska kyrkan som valt ut bland andra Wiehe att skriva nya sånger som så småningom kan ingå i psalmboken. Det framgår av offentliga uttalanden att (Wiehe) inte tror på Gud, skrev en ilsken Skytte.
- Jag fick brev från Göran där han skrev att det inte var mig han var ute efter. Han hade vissa önskemål som gällde kyrkan. Jag vill inte prata offentligt om min relation till Göran Skytte, men visst skulle vi nog kunna gå ut och ta en öl ihop. Min principiella inställning är att vänskap går före det mesta här i livet.
- Jag har inte utträtt ur kyrkan men tror inte att det finns en Gud. Däremot vet jag att det finns ett starkt andligt behov hos människan. Jag har inga problem med folk som tror på Gud, inte äter kött eller har ett annat sexliv än jag. Problemet uppstår när samhället eller någon annan ska pådyvla folk hur de ska klä sig, äta eller knulla.
Så jobbar vi med nyheter