Spexet "Kärlekskoden – en artificiell romans" utspelas någon gång i framtiden, oklart när, i den hypermoderna staden Technocity, där tekniken blomstrar och robotar och maskiner sköter allt som förr var människornas slitsamma göromål.
– Det gäller inte bara olika typer av arbeten, utan även enkla saker som att knyta skorna. Sådana saker sköts också av maskiner och robotar, människorna har faktisk glömt hur man gör de allra enklaste vardagssakerna, säger Catharina Kaijser.
Det är Catharina Kaijser som tillsammans med Madelen Gunnarsson har skrivit manus till årets spex, som alltså utspelar sig i en framtid där människan inte längre behöver lyfta ett finger.
– Många menar att det är dit som mänskligheten är på väg, säger Madelen Gunnarsson.
De flesta invånarna i Technocity tycker att det är skönt att allt sköts av robotar och maskiner, men här finns också utbrytargruppen Analogerna, ett gäng bakåtsträvare som ser faran med att människorna förlitar sig blint på tekniken.
– Spexet kretsar kring den konflikten och kring två syskon som har olika inställning. Sedan har också varje rollfigur en egen story som löper parallellt med den större handlingen, säger Madelen Gunnarsson.
Rollfiguren Conny Väst till exempel, som spelas av Hugo Zedigh, är hopplöst förälskad i en robot – hopplöst förälskad eftersom just känslor är det enda som maskinerna ännu inte behärskar.
– Conny har vuxit upp hos Analogerna, helt utan teknik, och tycker att allt med robotar, maskiner och teknik är spännande och fantastiskt, inte minst eftersom det är förbjudet, säger Hugo Zedigh.
Som man kanske förstår gläder sig därför den kärlekskranke Conny Väst åt att Doktor Glass, den framstående vetenskapsmannen, är i full färd med att knäcka kärlekskoden och komma på hur man kan förse de smarta robotarna med känslor.
Conny Väst och många med honom hejar på Doktor Glass i hans arbete. Men Analogerna, som leds av urtidsmänniskan Lucy, menar att robotar med känslor skulle betyda slutet för mänskligheten.
Själva idén till årets marsspex fick Catharina Kaijser och Madelen Gunnarsson i somras. När höstterminen sedan drog igång började de arbeta fram ett manus.
– Det har varit roligt och känts väldigt aktuellt, inte minst eftersom det just nu händer så otroligt mycket när det gäller artificiell intelligens, det rör på sig på det området hela tiden, säger Catharina Kaijser.
När manuset väl var skrivet drog det stora maskineriet kring marsspexet igång. Skådespelare, dansare, musiker, scenografer med flera rekryterades och sponsorerna ställde gladeligen upp också i år. Sammanlagt är det i runda slängar hundra studenter som med sitt ideella arbete möjliggör spexet.
– Extra roligt är att vi redan nu har slagit biljettrekord, trots att det är en vecka kvar till premiären. Mycket beror nog på att förra årets marsspex "Ett himla liv!" fick fina recensioner och blev en så pass stor succé, säger Madelen Gunnarsson.
Som bekant brukar de flesta studentspex sluta med något slags grande finale med sång, dans, musik och med så många människor på scen som möjligt. "Kärlekskoden" är inget undantag.
– Det blir en lång, färgsprakande, högklackad och glamourös final där det slutar lyckligt för nästan alla, det är ju trots allt ett kärleksspex, säger Madelen Gunnarsson.