Känsliga tolkningar av Wagners musik

Richard Wagners tonspråk fick stor plats när Annalena Persson tillsammans med sin utomordentlige pianist Martin Andersson hänförde Girestapubliken med sin sång i lördags. Programmet upptog både romanser och operaarior och inleddes med de berömda sånger som Wagner komponerade till texter av den schweiziska författaren Mathilde Wesendonck. Under en period av sitt oroliga liv i landsflykt fick tonsättaren inte bara en fristad hos paret Wesendonck i Zürich utan också konstnärlig inspiration. I de fem avsnitten visade Annalena sin stora förtrogenhet med Wagners musik och de känslolägen som sångerna representerar, stillsamt begrundande, smärta och triumferande drömmar. Den sammanfattande pianosatsen efter femte sången spelades med stor känslighet av Martin. För fem år sedan var Annalena Girestastipendiat - nu återkom en fullfjädrad artist med fullständig behärskning av sin röst, stor klang och medvetenhet om vad musiken vill ge. Ansatserna sitter perfekt och som det skulle visa sig under konserten verkar det inte finnas några gränser, varken uppåt eller neråt i tonhöjd.

I en andra romansavdelning framfördes fyra av de mest kända av Sibelius' tonsättningar till texter av Josephson, Runeberg och Wecksell. I sina mycket personliga kommentarer till sitt program berättade Annalena om hur svårt det är att hinna odla romanskonsten när man är fullt upptagen med opera. Man kan ändå hoppas att det även i fortsättningen kommer att finnas tid för detta. Åtminstone i sånger som Flickan kom från sin älsklings möte eller Svarta rosor behövs den dramatik som den sceniska erfarenheten hjälper till att ta fram.

Först på programmets operaavdelning kom två arior av Wagner. I den första besjunger Elisabeth tävlingsarenan i Dich theure Hall' ur Tannhäuser och därefter följde Elsas dröm ur första akten av Lohengrin. Här är verkligen Annalena på sin mammas gata. Är det inte snart dags för debut på scenen i Bayreuths Festspielhaus, den Wagnerska helgedomen?
Framträdanden med Wagners arior på andra scener har varit stora framgångar. Med Mozart är Annalena mindre förtrogen enligt egen uppgift, framförd i det charmigt västvärmländska idiomet. Men Vitellias aria alldeles mot slutet av operan Titus mildhet vållade inga bekymmer utan gav ett imponerande bevis på Annalenas stora omfång. De djupa tonerna skulle ha hedrat även en ren altstämma.

Även Verdi och Puccini fanns med i programmet med arior ur Don Carlos, Tu che le vanità (vilka höjdtoner!) respektive Tosca, den välkända Vissi d'arte, Toscas bön. Stående ovationer direkt efter sluttonen - bifallet gällde förstås båda medverkande - gav ett extranummer, en trygg återgång till Wagner med beundrarsången Du bist der Lenz. Alla kände sig träffade: Du är våren!

Under ett kort mellanspel delades ett Girestastipendium ut till den unge cellisten Jakob Koranyi. Han fick också tillfälle att visa sin skicklighet genom att på sitt instrument (från 1742!) spela några satser ur Bachs första solosvit i G-dur.

Känsliga tolkningar av Wagners musik

Sopranen Annalena Persson hänförde publiken i Giresta kyrka tillsammans med pianisten Martin Andersson, skriver Gunnar Tibell.