Pia Johansson, skådespelare, älskar att sitta på T-centralen, titta på människor och fantisera om vilka de är och vad som gjort dem till de de är.
– Kära nån, du måste veta var Vendelsjön ligger! Vendeltiden är den bekant? Den börjar ju där. Jag kan visa på kartan.
Pia Johansson sitter i en av Uppsala stadsteaters alla soffor som står i lilla foajén. Hon letar febrilt efter sina glasögon (något som återkommer med jämna mellanrum under intervjun) för att kunna visa kartan på mobilen. Hon visar den långsträckta sjön och pekar ut var hennes fritidshus ligger, det som hon längre fram vill flytta till permanent.
– Och där på andra sidan sjön ligger Gyllerboda där jag gick en utbildning till hundcoach och träffade den här damen som hyrde ut sitt lilla röda hus på sin gård. Hon har hundar och jag har hund, det var så praktiskt att det redan fanns en färdig flock på nåt sätt. Jag hyrde det huset i nästan tre år medan jag lärde känna trakten.
Sedan blev grannhuset som hon länge tittat på, till salu och hon slog till. Men då kom pandemin.
– Alla jobb försvann. Det gällde att ha is i magen och övertala banken om att det kommer att lösa sig. Men jag trivdes så bra, för på den här hundkursen sa någon att på andra sidan sjön, där mitt hus ligger, är alla så glada och trevliga och ler hela tiden, inte alls som på Gyllerbodasidan. Och det är verkligen så, de är ärliga och trevliga. När man inte bor så nära varandra som inne i stan är man mer beroende av varandra.
Hon berättar när hon skulle in till genrepet av "Arsenik och gamla spetsar" och upptäckte att hon hade punktering. Grannfrun skjutsade henne till teatern och tog hand om hunden. Bilmekanikern, som behövde byta hela däcket, ville inte ha betalt. Om det hade hänt vem som helst eller om det berodde på att hon är den hon är, ska vi låta vara osagt.
Men Pia Johanssons kändisskap är nog inte hela grejen. Kvinnan som sitter där i soffan verkar så snäll, bestämd, nyfiken och klok. Även om de flesta skådespelare arbetar med sig själva genom dramaövningar och i många fall terapi, verkar långt ifrån alla vara så professionella och vänliga.
Vi har en timme på oss innan det är dags för henne att gå till sminket innan ridån går upp till den klassiska teaterfarsen "Arsenik och gamla spetsar." Fram till i december spelar hon Martha, en av de två gamla systrarna, den andra spelas av Anna Carlson. De har en ovanlig hobby. De inackorderar ensamma äldre män i sitt stora pampiga hus i Brooklyn, för att sedan ta livet av dem med arsenik – av ren barmhärtighet.
– Det är en underbar och kreativ arbetsplats. Alla känner till varann. Jag hoppas att jag kan samarbeta med Uppsala stadsteater även i framtiden, jag trivs bra här, säger hon.
"Vi måste ta en skrattbild också." "Här under lampan, blir det bra?"
Hennes snabba tanke och humor går att höra i radioprogrammet "På minuten" och hon har gjort inte mindre än tre prat i Sommar i P1. I höst medverkar hon i "Stjärnorna på slottet", något hon inte alls får prata om innan det sänds. Pia Johansson har medverkat i klassiska tv-program som "Rederiet" och "Skärgårdsdoktorn" och när "Parlamentet" hade premiär 2002 satt hon där och levererade blixtrande repliker.
Tröttnar du inte på tv-produktioner?
– Tröttnar? Vad menar du? Trötthet förekommer inte i livet, jag har aldrig tråkigt. Det är så olika saker hela tiden, nya utmaningar, nya människor, nya erfarenheter. Det händer jättemycket under ett år och det är relationer mellan människor som får en att utvecklas. Det tar ju inte slut förrän det tar slut.