Varför blir man fundamentalist? Och varför slutar man vara det? Fallet Mohamed Omar - Uppsalapoeten som blev extrem islamist och nu har gjort avbön - väcker många viktiga frågor.
De är särskilt aktuella i dessa dagar, när det islamistiska våldet trappas upp runt om i världen som en reaktion på den anti-muslimska amerikanska filmen Innocence of Muslims.
Det finns onekligen starka laddningar kring islam i dag, där "extrema islamofober och extrema salafister triggar varandra", som SvD:s Bitte Hammargren uttryckte det i en analys (14/9).
Omars resa ger oss en lokalt förankrad anledning att fundera kring - och lära oss om - den extrema islamismens lockelse.
Betyder det att han kan ge oss svaren? Att vi kan lita på honom? Att han kan komma tillbaka i offentligheten och allt blir som vanligt igen? Knappast.
Han, som i flera år hade fått läsarnas förtroende i egenskap av skribent här i UNT och en rad andra tidningar, övergick till att sprida antisemitiska, homofobiska och antidemokratiska åsikter. Han har gjort människor rädda. Det kan inte - får inte - viftas bort.
Oavsett vilka förklaringar Omar nu lyfter fram till sin radikalisering kan han aldrig frånskriva sig eget ansvar. Det blir upp till honom att ta det ansvaret till vara i framtiden.