Kan självdöda ord återupplivas?

KRÖNIKA. Intresset för gamla ord är stort, och många försöker väcka liv i ord som fallit i glömska. Lars Wittensten är inte helt övertygad om att det går.

Lars Wittensten

Lars Wittensten

Foto:

Kultur och Nöje2013-05-18 09:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sedan drygt tre år finns bloggen Glömda ord som varje morgon klockan åtta lägger in ett nästan bortglömt ord och uppmanar besökaren att använda det ordet på ett naturligt sätt under dagen. Innebär det att schibbolet, puke och överantvarda har fått större spridning?

Bloggens syfte är att värna gamla ord så att de inte glöms bort. Den uppstod i kölvattnet av en kampanj i Dagens Nyheter där läsarna inbjöds att skicka in och adoptera hotade ord samt lova att använda dem i dagligt tal tio gånger under året. Men känner ni någon som otvunget säger oomkullrunkelig tio gånger om året?

Att intresset för gamla ord är stort betyder inte att vi finner praktisk användning för dem. När Svenska Akademien rensar i spalterna inför en ny utgåva av ordlistan sker det efter omfattande frekvensmätningar i stora textmassor. I den trettonde upplagan från 2006 ersattes 5 500 lågfrekventa gamla ord med 10 500 nya. Att det skulle leda till protester visste Horace Engdahl redan i förordet: ”… sorgesånger höjs över verbala klenoder som sägs gå förlorade till följd av en alltför hårdhänt gallring”. Han påminde om att orden inte upphör att existera bara för att de stryks i en samtidsordlista.

Varken referensverk eller intensivvårdskampanjer torde kunna ruska liv i särskilt många halvdöda ord. Det är helt andra krafter i folkdjupet som avgör om ord och uttryck självdör. Däremot kan ju ordsamlandet, som bildande hobby betraktat, vara hur roligt som helst och kulturhistoriskt givande. Och som experterna på Antikrundan säger: Använd gärna era antikviteter, det mår de bara bra av.

I bloggen Glömda ord är inte minst kommentarfälten upplysande. Den 14 maj var dagens ord moj med betydelsen ’svag, lugn, vacker’  –  för många bara känt i uttrycket ”vinden mojnar”. I kommentarfältet byggdes det på: ”Som finlandssvensk använder jag moj nästan varje dag! Men som ett hälsningsord: Moj eller Morjens är det kanske vanligaste hälsningsordet både när man träffas och skiljs i Finland; i synnerhet på svenska!” (Låt oss för övrigt notera att Akademien behöll moj i senaste upplagan, med stilbeteckningen ålderdomligt.)
För den som inte längre är helt ung kan kuriosakabinettet på Glömda ord ge prövande tidsperspektiv. Hur ska man egentligen tänka när man i samma andetag som exmera, yverboren och redobogen blir presenterad för påskkort, slangbella och gillestuga?  Eller för relikter som petting och halvknall?

Ordlista
Definitioner enligt glomdaord.wordpress.com:

Schibbolet: igenkänningstecken, prövosten, lösen
Puke: ont väsen i folktron, djävul, mjölkhare
Överantvarda: ge, överlämna
Oomkullrunkelig: obestridd, orubblig, ovedersäglig
Moj: svag, lugn, vacker (om väder och vind)

Exmera: godkänna, hålla till godo med det som bjuds
Yverboren: överdrivet fosterländsk, romantiskt storsvensk
Redobogen: beredd, villig
Påskkort: vykort med önskan om glad påsk
Slangbella: slangbåge, enkelt skjutredskap som består av en klyka med gummiband
Gillestuga: sällskapsrum i källarvåning
Petting: hångel
Halvknall: salongsberusad