Kan kvalitet vara jämställt?
Kvalitet är ett omstritt begrepp. När Kulturutredningen lades fram i februari innehöll den ett förslag om att en medveten strävan efter kvalitet skulle strykas från de kulturpolitiska målen, vilket väckte ont blod bland många av landets kulturarbetare.
Foto: Grafik: Maria Westholm
Protesterna fick gehör och när regeringen för några veckor sedan presenterade sin Kulturproposition var kvalitetsbegreppet åter närvarande.
Ett återkommande problem när det handlar om kvalitet är att begreppet är så utomordentligt svårt att definiera. Redan 1974 engagerade diskussionen och Robert Pirsigs populärfilosofiska Zen and the art of motorcycle maintenance blev en bästsäljare på temat. I boken, som fortfarande säljer i stora upplagor, drivs författarens alter ego Phaerdrus över vansinnets brant när han försöker hitta en bestämd definition. En grym elchocksbehandling senare kunde Pirsig fortfarande inte släppa begreppet och bosatte sig på en segelbåt där han skrev en uppföljare, Lila, som inte levde upp till publikens förväntningar. Kanske hade den sämre kvalitet.
Så varför, frågade sig kulturutredningen, använda något som ingen riktigt kan förklara som mål och måttstock i ett lands kulturpolitik? Ett av de mer givna svaren är så klart att den diskussion begreppet ger upphov till är en motivering i sig.
Men kvalitet kan också användas som en bromskloss i frågor som rör jämställdhet och mångfald. Det är i varje fall tendensen när kulturella institutioner närmar sig ämnen som snedfördelning och kvotering. Genusvetaren Vanja Hermele har undersökt jämställdhetsnivån i flera kulturproducerande fält, senast konstvärlden i boken Konsten - så funkar det (inte), och hör till dem som tycker att kvalitetsbegreppet har spelat ut sin roll.
- Jag tror att man gör konsten en björntjänst genom att sitta och krama det här begreppet. Det är ju välkänt att teatern och konsten har stora problem med ojämställdheten och kvalitetsbegreppet används ofta som motivering för att inte införa mångfald och jämställdhet. Det är liksom motargumentet, att man ska se till kvalitet och inte jämställdhet. Men det finns egentligen ingen motsättning mellan dessa begrepp, säger Vanja Hermele, och tillägger att kulturutövare rimligen alltid strävar efter att prestera så bra som omständigheterna tillåter, oberoende om det finns en uttalad målsättning eller inte.
- Ja, jag tycket att kvalitetsmålet som kulturpolitiskt mål är svårmotiverat, eftersom jag tycker att det är underförstått att utövarna försöker göra så bra saker som möjligt. Men det är intressant att frågan väcker ett sådant engagemang, att så många vill ha det kvar.
Ytterligare en synpunkt som talar mot kvalitetsbegreppet, menar Vanja Hermele, är det faktum att de konstnärliga uttryck som betraktas som bra och viktiga vanligen har brutit just mot sin tids kvalitetsnorm.
Birgitta Holm, professor emerita i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och bland annat specialiserad på feministisk litteratur, anser snarare att man bör värna och vidga begreppet.
- Jag tycker att kvalitet är vansinnigt viktigt i kultur och litteratur. Men väldigt svårt. Jag tycker att kommersialismen är ett allvarligt hot mot kvaliteten, som är oerhört sårbar i vår tid av marknadens diktatur, säger hon.
För att rätta till den snedfördelning som är uppenbar i litterär kanon ska man inte bara lyfta in kvinnor i egenskap av kön, utan ta fasta på de villkor som rådde för kvinnliga författare i en viss tid och anpassa kvalitetsbegreppet efter de förutsättningar som fanns. Konst är som bekant inget som är autonomt i förhållande till sitt samhälle.
- Vi måste vara medvetna om att begreppet kvalitet kan utesluta saker som vi inte har lärt oss uppskatta. Vi behöver kompetens. Om du saknar inblick kan du missa en hel del högkvalitativt. Litteraturen är präglad av en manlig tradition, och det är viktigt att vara medveten om att den här tendensen långt ifrån är besegrad.
Ja till kvalitet, alltså. Men begreppet kräver en stor självkritik av den som använder det. Ett enkelt sätt att undvika att kvaliteten används som gubbslemmigt svepskäl kunde också vara att slå fast att jämställdhet hör till en av de viktigaste aspekterna när man fastställer vad som faktiskt är kvalitet. Det är ungefär där diskussionen landar på Uppsala stadsteater, en av det lokala kulturlivets viktigaste aktörer.
En repertoar ska helst inte styras av direkt kvotering, tycker teaterchefen Linus Tunström.
- Om man förutsätter att teaterns utbud ska spegla befolkningen så faller det sig ganska naturligt att det ska vara en bra balans både bland dramatiker, regissörer och bärande karaktärer, säger Linus Tunström, som också tror att de kulturella aktörer som motsätter sig klara jämställdhetsdirektiv drivs av en rädsla för att allt ska ses med samma glasögon.
- Men som jag ser det är ju poängen att det ska finnas en mångfald av röster. Inte att begränsa vad man kan göra utan snarare bredda utrymmet för alla, män som kvinnor. Jämställdhet är ett av flera kvalitetskriterier för helheten även om inte varje enskild produktion är anpassad till allas smak och ideologi. Jag har inte gjort mina val efter några anpassningar till påbud. Jag har helt enkelt sökt mig till intressanta konstnärer och så har det blivit ungefär femtio-femtio. Jag ska inte säga att vi på Stadsteatern är perfekta i det här hänseendet, men vi jobbar på det.
Så jobbar vi med nyheter