Det krävs inte mycket för att vara med och dansa på Köttinspektionen. Att dyka upp räcker, när entrén är gratis och inga förkunskaper behövs. Men här är det inte alltid klassiska koreografier som gäller.
– Det roligaste att höra är folk som säger ”Finns det här?! Kan det här vara dans?!”. När vi öppnar upp nya möjligheter för våra besökare på det sättet känns det som att vi har lyckats, säger koreografen Tove Salmgren.
Hon och kollegan Kajsa Wadhia anordnar föreställningar och workshops på Köttinspektionen med synen på dans som något mer än rörelse. Snarare handlar det om en konstform, som kan uttrycka sig i allt från konkreta koreografier till ogreppbara tankerörelser.
Filosofin syns tydligt i ett av deras senaste projekt: läsecirklar som blandade dans och litteratur i ett interaktivt deltagande. Idén var att kunna hitta ett utbyte mellan koreografer och människor både med och utan danserfarenhet. För att jämna ut kunskapsnivån möttes man med läsning som gemensam grund – du behövde inte kunna dansa, bara läsa, var tanken.
– En del av koreograferna vi bjudit in höll i traditionella läsecirklar, med valet av texter i fokus, medan andra var mer experimentella där vi i stället utforskade hur vi läste genom att till exempel flytta oss genom rummet, berättar Kajsa Wadhia.
En grundpelare i verksamheten handlar om just tillgänglighet och hur dans ska kunna vara något för alla, vare sig man har förkunskaper eller inte. Tove Salmgren pekar på att det inte finns några rätta tolkningar av deras dans.
– Här råder en allmän experimentlust. Och du behöver inte tycka om allt, att ogilla något kan också vara intressant! Vi har inga färdiga mönster eller svar.
På Köttinspektionen är allas uppfattningar lika mycket värda och det finns en jämlikhet i det, anser de.
– Vi vill ta ner idén om vad en konstnär egentligen är, och vad som kan tolkas som dans. Det handlar om att utforska mediet, fortsätter Tove Salmgren.
Verksamheten på Strandbodgatan delar lokaler med Köttinspektionen teater och konstnärsgruppen Haka, där varje aktör får tillträde till huset under en tredjedel av året. Den gamla industribyggnaden passar de två koreograferna bra då möjligheten att göra lite som man vill ger plats till konstnärlig frihet.
– Det är en del av charmen, att det inte är helt perfekt, säger Kajsa Wadhia.
Hon och Tove Salmgren har varit ansvariga för dansen i byggnaden sedan tre år tillbaka, och avslutade nyligen projektet med läsecirklarna som varit med sedan start. Förutom den årliga performancefestivalen Revolve planeras nya konstnärliga arbeten till våren, där man bland annat bjudit in internationella koreografer till Uppsala för dansutbyten med ett soloformat i fokus.
Koreograferna får i sin tur bjuda in valfri konstnär som de vill reflektera sitt arbete mot. Projektet går under namnet ”double solo mirror practice” och sker under tre tillfällen i år. Det första inleds i mars och pågår under fem dagar, med koreografen Jamila Johnson-Small och hennes inbjudna gäst Rowdy Superstar som startnummer. De andra två tillfällena blir av senare under hösten, men vad som sker efter det återstår att se.
– Vi tar ett år i taget. Men det är jättekul att få vara här och göra dessa projekt, så vi hoppas få stanna kvar länge, säger Tove Salmgren.