Kammarmusik på hög nivå
Den 35-årsjubilerande kammarmusik-festivalen i Kuhmo lockade över 40 000 besökare. Huvudtemat var Haydns samtliga stråkkvartetter, i över lag goda framföranden, skriver Folke Freund.
I år firade festivalen sitt 35-årsjubileum. Huvudtemat var Haydns samtliga(!) stråkkvartetter, dessutom framfördes viktigare verk av Mendelssohn. Som tredje tema fungerade europeiska kompositörer som varit verksamma i USA, t ex Dvorák, Schönberg, Bartók, Hindemith, Stravinskij, Rachmaninov, liksom Martinu och Dohnanyi.
41 000 sålda biljetter
Festivalen ägde rum mellan den 11 och 25 juli, 170 musiker, däribland 15 stråkkvartetter, 24 pianister och nio blåsare medverkade. De senare hade i år alltför få stycken att spela. 286 verk framfördes vid 90 konserter, det blev i regel sex konserter per dag; drygt 41 000 biljetter såldes.
Här några smakprov från den andra festivalveckan ur den rikhaltiga menyn som den konstnärlige ledaren Seppo Kimanen hade sammanställt.
Tveksam nödvändighet
Om Haydn har uppfunnit stråkkvartetten — detta "samtal" för fyra instrument i fyrstämmig sats — kan diskuteras. Men att han under de nära 50 år, då de 68 verken tillkom, gav genren sin grundläggande ge-stalt, är oomtvistligt: från ganska harmlösa femsatsiga divertimenton till de tungt vägande kvartetterna med näs-tan likvärdiga aktörer. Detta till trots kan man sätta ett frågetecken för nödvändigheten att på så kort tid spela samtliga kvartetter.
Framförandena var över lag goda, somliga lysande, t ex den engelska Lindsaykvartetten i opus 33/3 och 50/3. Atmosfären under deras konserter var förtätad: alla visste att det var sista gången som denna ensemble spelade i Kuhmo. Nästa år i juli ger kvartetten — efter 40 år! — sina sista konserter med Beethovens samtliga stråkkvartetter i Wigmore Hall i London.
Starkt uruppförande
Höjdpunkterna i år var många, här några få exempel: Mendelssohns stråkoktett (opus 20, 1825) komponerad av en 16-åring, ofattbart! Den spelades inspirerat av den österrikiska Aronkvartetten och Yoshiko Arai, Jukka Pohjola (violin), Vladimir Mendelssohn (viola) och Christoph Richter (cello).
Lysande var också Baiba Skride från Lettland i Bachs andra violinpartita och polskfödda Anna Gebert i Bartóks expressiva, folkloreinspirerade första violinsonat.
Starkt intryck gjorde uruppförandet av Jouni Kaipainens femte stråkkvartett i kongenial tolkning av Nya Helsingforskvartetten. Det opuset torde snart bli ett standardverk.
Yttersta precision
Största upplevelsen var dock Borodinkvartettens framförande av Sjostakovitjs stråkkvartetter nr 4, nr 11 och nr 13. Det var autentiska tolkningar, baserade på personlig kontakt med kompositören, en tät och homogen klang, bäriga pianissimon och yttersta precision. Cellisten Valentin Berlinsky (79 år) har varit med från starten 1945! Då hette den Moskvas filharmoniska kvartett.
Det karaktäristiska för Kuhmofestivalen är att man varje år får höra verk för första gången och som man gärna hör igen. Här vill jag för min del nämna Mendelssohns båda cellosonater och hans sextett med den originella besättningen piano, violin, två violor, cello och kontrabas(!) och Rebecca Clarkes (1886—1979) Debussyinspirerade sonat för viola och piano.
Dissonanser och knackningar
Men här fanns också verk som jag hörde för sista gången, t ex Luciano Berios Sekvenser för olika soloinstrument, Iannis Xenakis Akea för piano och stråkkvartett (1986) samt George Crumb, Eine kleine Mitternachtmusik för piano (2002) och Svarta änglar — Tretton bilder för elektrisk stråkkvartett (1970): dissonanser, knackningar och excentriska ljud.
Nästa år äger festivalen rum mellan den 17 och 31 juli. Som huvudteman har Kimanen valt tjeckisk musik, Boccherini och Sibelius: hans piano-, violin- och vokalmusik. Dessutom kommer bland andra barockensemblen The Brook Street Band och Virtuosi di Kuhmo.
"Utan musik vore livet ett misstag" (Nietzsche). Det inser man, om inte förr, så i Kuhmo.
Så jobbar vi med nyheter