Julstämning med Uno & Irma

Konserter med jultema duggar tätt i dessa dagar, och det är en skör balansgång mellan det kvalitativa och det uttjatade. Uno Svenningsson och Irma Schultz Keller har valt en egen väg, och låter nyskrivet material blandas med översättningar av deras personliga favoriter, som Randy Newman och Joni Mitchell.Spelningen på Katalin bjöd till stor del på låtar från deras aktuella skivsamarbete Sånger för december. Med sig till Uppsala hade de både band och stråkkvartett samt gästerna Wille Crafoord och Kristoffer Jonzon.Iklädd mössa och vinterkappa inledde Irma Schultz Keller kvällen med Jag tror det blir snö i natt, en gammal Randy Newman-låt översatt av Wille Crafoord. Pianisten Patrik Frisk och stråkkvartetten Stockholm Strings gav denna skildring av utanförskap och tomhet i juletid rätt inramning, långt ifrån bjällerklang och glättighet.När Uno Svenningsson sedan gjorde entré i kavaj och slips och tillsammans med resten av musikerna framförde Årets sista dag förstärktes empatin med dem som inte får uppleva julgemenskap.Stämningen skiftade ett par låtar senare, när Wille Crafoord dök upp och lade till en humoristisk och lätt teatralisk dimension. Kombinationen av personligheter var oväntad men samtidigt helt logisk. De har olika talanger, men kompletterar varandra på ett lysande sätt.Under spelningens gång visades alla sidor av den annalkande högtiden upp, och det var ingen tvekan om att rätt julkänsla infann sig. Den vemodiga inledningen byttes mot slutet ut mot ljuset och värmen i låtar som Så underbart och Ängel, den senare skriven av Staffan Hellstrand.Att det var turnéfinal märktes i de uppsluppna extranumren. Nu är det jul igen, den sönderspelade radioplågan där Crafoords tidigare grupp Just D sjöng duett med just Irma Schultz Keller, fick ett nytt arrangemang med hjälp av stråkarna.Ser du stjärnan i det blå fick så avsluta det hela, och det blev en version som både Benjamin Syrsa och Bengt Feldreich skulle ha lyft på hatten åt.