Julen nalkas, så också de sedvanliga julfilmerna. Familjekomedin Arthur och julklappsrushen tillhör de bättre i genren: tecknat julmys blandat med ren actiondramatik om självaste jultomten och julklappslämningen på natten till julafton.
Här delar dock inte Tomten ut sina julklappar på det sätt vi är vana vid utan med hjälp av en Star Trek-liknande flygfarkost och arme av ninja- och datanissar.
Det hela liknar mest en militär operation styrd från den högteknologiska basen i Nordpolen av tomtens militante son Steve.
Men någonting har gått fel. En liten rosaglittrande cykel ligger kvar på basen. Tomten har missat att ge ett barn dess julklapp. Vad gör väl det, en mer eller mindre spelar väl ingen roll tycker sönderarbetade tomtefar och arvtagare Steve. Det tycker däremot inte yngsta sonen, tillika virrpannan Arthur, den enda som bevarat en genuin julkänsla i sitt hjärta. Med hjälp av lynniga farfar – gammeltomten – dammar han av renarna och den gamla julsläden och gasar iväg över himlen. Inte utan komplikationer och missöden. Inte utan skratt och hjärtknipande händelser, allt det där en feelgoodfilm ska ha.
Här finns också en del blinkningar till vuxenfolket i form av frånvarande fäder och familjeproblem, vår tids stressiga tillvaro och den hjärtlöshet den för med sig. Men också med filmgenren i sig vilket framkallar en hel del fniss i biosalongen.
Dessutom är det svindlande att få sitta där i släden, med 3D glasögonen på sig, och åka rakt igenom duken, ända hem till tomten. Det är som att bli barn på nytt.