– När vi kom hit på hösten 2004 var det ganska förfallet. Taket i salongen höll på att ramla in och elen var inte bytt sedan 1930-talet. Sladdarna var inlindade i tejp, berättar Paul Kessel, teaterchef på Reginateatern.
Golvet lutar betänkligt där vi sitter i de bortre kafélokalerna på övervåningen. Själva scen- och foajéhuset från 1925 är sammanbyggt med ett ännu äldre hus som vid det här laget har ordentliga sättningar. Det är också i denna del av teatern som spåren efter äldre tider är tydligast. Väggarna i rummet är tapetserade med affischer. Povel Ramel har spelat här, liksom Brasse Brännström, Dramatenskådespelaren Sif Ruud och brittiska Great Britain Ukulele orchestra. Bland många andra.
Själv minns Paul Kessel med värme underhållaren Lasse Eriksson, som så tragiskt dog på Reginateaterns scen, under showen ”Fyra lyckliga män”.
– Det är sorgligt. Men själva föreställningen var en stor succé och gavs under ett par år. De övriga, med Jacke Sjödin i spetsen är återkommande gäster, säger Paul Kessel.
Han visar hur det finns spår efter de tidigare sittplatsernas lutning på vägglisten i salongen. Balkongen, eller första raden som det heter på teatern, är kvar på sin plats men ommålad, liksom de två logerna, där tekniker huserar när de inte sitter allra längst bak. Men annars är det inte mycket kvar från förr i den svartmålade lokalen.
Det är nittio år sedan som ridån i Reginateatern, av silverstickad purpurröd sammet, gick upp för första gången inför premiärfilmen ”Monsieur Beaucaire” med Rudolph Valentino. Orkestern i diket nedanför scenen spelade till och scenen var belyst av en liten rosettramp. UNT var på plats och berättade att ”I salongen härskar ett pompejanskt rött ljusdunkel med en rikligt ornamenterad dekorering som bygger på motiv från slutet av 1700-talet”.
Det fanns då 355 platser på parkett och 126 på läktaren. Idag är det något färre, cirka 219, totalt.
Stadsarkitekten Gunnar Leche hade ritat Reginateatern, enligt sin samtids högsta biografmode.
– Reginateatern var oehört påkostad när den invigdes, men tyvärr finns inget av det kvar i själva salongen, säger Agnetha Pettersson på Upplandsmuseets avdelning för kulturmiljö.
– Men det är roligt att entrén med kolonnerna i nyklassisistisk stil, som var vanliga för de biografer som byggdes på 1920-talet är kvar.
En av teaterns verkligt gamla föremål, en fransförsedd stor lampa från 1920-talet som satt i foajén plockades ner för tio år sedan. Den var rutten och möglig och får nu vila sig i ett förråd under scenen, bortanför artistlogerna.
Renoveringarna och ombyggnationerna har varit många genom åren. Reginateatern började som biograf 1925 och har sedan dess, bytt namn flera gånger Den har också varit filial för Uppsala stadsteater.
För tio år sedan återtogs det ursprungliga namnet Reginateatern efter en omfattande renovering. Det är alltså det jubileet som ska firas nästa lördag. Ett uppbåd av artister som uppträtt på Reginaterns scen under decenniet ska medverka. Men det är hemligt vilka det blir.
Inför denna jubileumsvår har Reginateatern rustats ytterligare med ett nytt fläktsystem, ny belysning på övervåningen och en liten utbyggnad av kaféscenen som fått ett namn, Upstage. Tanken är att den ska hysa lite yngre artister och uppsättningar ur Uppsalamyllan. Tiden efter påsk brukar det också vara elevföreställningar från bland andra Wiks folkhögskolas teaterlinje och Bolandsskolan. Reginateatern har också startat ett sommarprojekt för sceniskt intresserade ungdomar som får sätta upp en föreställning.
– Det är flera artister och grupper som har börjat här och nu dragit vidare. Som Teater C, Öfa-kollektivet och Uppsala scenkonst, säger Paul Kessel och verkar nöjd över att basa över en plantskola för teaterarbetare.
Själv började han showa här under 1980-talet tillsammans med John Fiske i komikerduon Kesselofski & Fiske. När han och musikern Björn Sjödin, fick i uppdrag av Uppsala kommun att skapa en kommunal gästspelsscen av det som då hette Skandiascenen, var den mest känd för att vara en plats för studentspex.
– Vi började med att rensa lite i den repertoaren eftersom vi ville att det skulle bli en scen för alla kommuninnevånare och inte bara studenter.
Likfullt brukar det ges något studentspex per spelår fortfarande och än har studentorkestern Phontrattarne sin årliga vårshow här. Den sistnämnda och Uppsala internationella kortfilmsfestival är de två årliga evenemang som varit med under alla de tio åren.