Journalisterna behöver kollektivet

KRÖNIKA. Internetutvecklingen ändrar journalistrollen. Men frågan är om journalistrollen påverkas i så stor grad att den håller på att lösas upp, skriver Anders Mildner.

Foto:

Kultur och Nöje2011-03-08 11:47
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Just nu rasar en hetsig debatt bland landets journalister. Frågan handlar om huruvida dagens journalistroll påverkas i så stor grad av internetutvecklingen att den helt håller på att lösas upp. 
Det är ju uppenbart att publiken, till exempel en tidnings läsare, inte längre är lika beroende som tidigare av journalisterna för att få information om vad som händer i samhället.
Men betyder det att de journalistiska idealen och de äldre förebilderna också måste bytas ut?
Man behöver egentligen bara kika på några andra områden för att sätta diskussionen i ett större perspektiv.

Ta skolan som exempel. Vad innebär det för lärarrollen att eleverna har direkt tillgång till fakta på ett helt annat sätt än förut? Och hur ska lärandeprocessen betraktas i en värld där skolans modell står i så stor kontrast till den som växer fram bland dagens unga? I dag gör skolan allt för att befästa sin traditionella kultur där individuella bedömningar utgör en av de viktigaste beståndsdelarna. Samtidigt är det ju uppenbart att den lärandeprocess som internetkulturen skapar baseras på kollektiva insatser.

De flesta av oss har fostrats i en anda av att det är naturligt att överlåta viktiga beslut till ett fåtal utvalda experter. Men det är just expertväldet som internet raserar. I flera år har modeord som ”wisdom of crowds” och ”crowdsourcing” cirkulerat i nätdiskussionerna. I internetsammanhang är de i dag självklara. Låter man publiken eller kunderna vara medskapare, blir resultatet oftast bättre.
Resonemanget möter dock stort motstånd när det förs över till skolans värld. Kan verkligen elever bidra med något? Klart att de kan! Bara vi ger dem chansen kommer de att slå oss alla med häpnad.

Samma sak gäller journalisternas publik. Den behöver inte längre journalisterna till samma saker som förut – däremot behöver journalisterna publiken och de kunskaper som ett stort kollektiv kan generera.
Att ta steget till att gå hand i hand med sin publik (snarare än att sitta ovanför den och släppa ned väl filtrerade godbitar ur medieflödet) kräver dock att den journalistiska identiteten ser lite annorlunda ut än den gjorde 1980. Och ska vi skapa världens bästa skola, måste nog också lärarrollen omformuleras. 
Internet kommer att lösa upp många yrkesroller de närmaste åren. Men i slutändan är det ändå så att bara den som till varje pris vill se sig som lite förmer än sina medmänniskor har något att förlora på utvecklingen.