Jösses vilken musik!

Jag har läst boken men inte sett filmen, kan det heta ibland. Nu tillkommer på ett motsvarande sätt föreställningen och cd-skivan. Stockholms stadsteaters uppsättning av Jösses Flickor — Återkomsten gick upp på repertoaren redan i våras. Samtliga föreställningar blev snabbt slutsålda. Suget efter biljetter har varit stort även efter nypremiären i höst.En viktig del av attraktionskraften hos denna pjäs om kvinnorörelsen under 1900-talet har säkert musiken av Gunnar Edander. Sedan urpremiären på Jösses Flickor 1974 har den blivit en omistlig del av hela den svenska musikskatten. Folkhemmets framväxt har i hög grad ackompanjerats av dennes kampsånger. Befrielsen är nära med dess hyllning till kvinnornas insatser används till och med emellanåt i begravningssammanhang: "Tack mödrar det gjorde ni bra".Jösses Flickor — Återkomsten är delar av Suzanne Ostens och Margareta Garpes gamla 70-talspjäs med en tillagd, nyskriven akt av Malin Axelsson. Den innehåller även nytillkommen musik av Monica Dominique. Till skillnad från de revolutionära tonfallen när det begav sig, handlar Malin Axelssons text, vilken avlyssnar dagens stämningar, inte så lite om en politisk kamp som likt samhället i övrigt famlar efter både styrsel och riktning. För senare tiders unga kvinnor är det snarare en total förvirring som gäller. Könsidentiteterna vacklar, könsorden används som tillmälen och anorexin är en realitet. Den som vill fördjupa sig ytterligare i den feministiska kampen bör se Gunilla Thorgrens pjäs Garderoben, likaså på Stockholms stadsteater. Den gamla Grupp 8-pionjären gör här en modig revision av de en gång så kraftfulla appellerna.Sedan en tid finns en cd-skiva att tillgå med sångerna och musiken från Jösses Flickor — Återkomsten. Utgåvan bygger på en upptagning från en av föreställningarna med publikens reaktioner fullt hörbara. Stämningarna och förväntningarna från premiären håller av allt att döma i sig, även om hörbarheten varierar som alltid när det är frågan om ren dokumentation.Gunnar Edanders musik är som vanligt distinkt och tycks bevara sin spänst oavsett hur många gånger den upprepas. Rytmerna och byten av tonarter sätter sin prägel på de vackra melodierna. I musikaliskt avseende har detta stycke feministprogg inte åldrats ett dugg. Monica Dominique befinner sig för sin del mera inom den allmänna populärmusikaliska fåran och satsar i stället på förföriska arrangemang. När hon inte stoppar in direktcitat från Edanders tonsättningar. Men även detta fungerar i texter som tydligt knyter an till dagens villrådighet och lindrigt sagt splittrade värld. Ett utslag för detta senare är Lo Kauppis framförande av sången Släpp mig fri med ett klart uttalat anarkistiskt budskap. Lo Kauppi är i föreställningen annars rena dynamitpaketet och nog den som kan vinna starkast sympati bland de unga kvinnorna i publiken. Sofia Ledarp i rollen som huvudpersonen Stålflikkan har en mera återhållen framtoning. Huruvida föreställningens slutparoll Ta ditt liv tillbaka får något bestående resultat återstår att se. Musiken är nu hur som helst bevarad åt eftervärlden. Det finns ingen anledning att nöja sig med denna liveinspelning för så vitt lyssnandet inte innebär en repetitionsupplevelse av föreställningen. Annars marsch pannkaka och se den!