Joshua Redman leker med genrer

JAZZ. På något vis tänker jag fortfarande på saxofonisten Joshua Redman som en relativt färsk musikant. Vadå, det är snart 15 år sedan han debuterade i eget namn. Med gener från pappa Dewey var det raka spåret in i jazzeliten i början på 90-talet. Avslutade låten är en hyllning till fadern, eller rättare sagt Dewey hyllar sig själv postumt (han dog i höstas). På det spåret spelar nämligen inte Joshua alls själv, bara Dewey.
Joshua vansläktas inte utan visar på varje nytt album att han behärskar många stilar. Och inte minst att han är så skicklig att han kan leka med genrerna..
På nya Back east är det trio som gäller för det mesta. Sättningen med oftast bara saxofon, bas och trummor ger en härlig luftighet åt musiken. Den nakna exponeringen kräver förstås mycket men det hanterar han fint. Tonen, attacken och fraseringen är genomgående en njutning att ta del av.
Hans medspelare är inte mindre storspelande de. Namn som Brian Blade, Larry Grenadier, Christian McBride, Ali Jackson och Eric Harland skäms förstås inte för sig.

Joshua Redman leker med genrer

Joshua Redman visar på varje nytt album att han behärskar många stilar. Och inte minst att han är så skicklig att han kan leka med genrerna.