– Om skådespeleriet börjar ta större plats i min värld kommer jag inte att kämpa emot, säger han.
På sitt senaste album, "Illuminations", tar Josh Groban ett försiktigt steg bort från det storslagna och svulstiga. Den amerikanske "You raise me up"-sångaren längtade efter utmaningar, och bestämde sig för att samarbeta med rockproducenten Rick Rubin. Resultatet blev "mindre fluff", som han själv beskriver det.
– Efter tio år kändes det viktigt för mig att påbörja ett nytt kapitel – och att lära mig någonting. Det började bli lite för enkelt, så jag ville jobba med någon som skulle skaka om mig, säger Groban, på blixtvisit i Stockholm för att medverka i "Skavlan".
– Jag är så stolt över att vi inte tog den enkla vägen. Min genre är ganska ny, men den har redan blivit stillastående eftersom alla bara sjunger varandras låtar, ingen skriver nya. Om en musikstil ska lyckas måste man utforska den och göra den mer personlig.
En del av utmaningen var att själv skriva låtarna till skivan. Inspiration hämtade han ur sitt eget liv, bland annat ur möten med "några underbara kvinnor". Att skriva personligt blev som terapi:
– En väldigt specifik känsla, tidsperiod eller person har inspirerat varje spår. För mig var det som att driva ut demonerna jag hade inom mig.
Josh Grobans sug efter förändring tycks sträcka sig även utanför musiken. Efter småroller i tv-serier som "Ally McBeal" och nu senast "Glee" gör han nästa år långfilmsdebut i komedin "Crazy, stupid, love", mot bland andra Steve Carell, Julianne Moore och Kevin Bacon.
– Jag gillar att göra komedi. Musiken är väldigt allvarlig, man måste ha båda delarna för att inte bli galen, menar han.
Filmen handlar om kärlekstrubbel, och sångaren spelar "en töntig advokat med slickad sidbena". I verkligheten har Josh Groban varken vattenkammat hår eller bekymmer med damerna.
– Men jag spelar en sådan fjant i den här filmen att jag kanske får problem efter det, skrattar han.
I fredagens "Skavlan" är det dock den allvarliga musiken det handlar om. Groban berättar att folk på plats i studion rördes till tårar när han och Harlem Gospel Choir repeterade numret de framför i programmet:
– Jag är från New York, kören är från New York, men ändå möts vi för första gången i Stockholm, Sverige. Det var ett sådant häftigt musikaliskt ögonblick, ett som jag alltid kommer att minnas.