POP. Det är musik skapad hemma på kammaren, i studentrummet i Uppsala, också för att avlyssnas hemma på kammaren och definitivt inte på någon skrålande fest.
Johan Heltne sjunger halvviskande om en turbulent period i sitt liv, med texter som mer skildrar de näraliggande detaljerna och skuggorna av detta i vardagen. Och detta till ett slags minimalistisk funkpop med elbasen som bärande instrument, samt runt den spridda klaviaturer och andra sparsamma klangmedel.
Allt glimmar förvisso inte, vissa inslag känns lite halvsega, men bitarna faller på plats i ypperligt balanserad ledsen-pop som Klassiska semesterorter i Europa, med drag av tidiga The Cure. Gillar också det svävande instrumentalspåret Det naturliga urvalet. Samt generellt Heltnes förmåga att berätta genom detaljer.