Bazil har fått en tuff start och livet och på den vägen fortsätter det. Från det att hans far dör i unga år när han ska rensa ett minfält till att han själv av misstag får en pistolkula i hjärnan. Han startar då ett korståg mot vapenindustrin med sina vänner från soptippen där han hamnat. Resultatet blir minst sagt omstörtande. . .
Filmauteuren Jean-Pierre Jeunet skyndar långsamt med sitt filmskapande. Men så liknar det just inget annat heller. Med filmer som Delikatessen, De förlorade barnens stad och förstås hiten Amélie från Montmartre har han skrivit in sig i filmhistorien. Lägg till förra filmen En långvarig förlovning.
Det har gått ett antal år sedan sist, Men väntan var väl värd mödan. Nya Micmacs är en högst underhållande och originell film. Daniel Boon är suverän i huvudrollen som den otursförföljde unge mannen. André Dussollier och Niclas Marié spelar vant och snyggt skurkar vi älskar att hata.
Det blir ett visuellt fyrverkeri och hisnande action som påminner om en vuxen sagoversion av Jönssonligan eller Oceans eleven, bara mycket mer säregen och genomarbetad. Det är underhållande med en träffsäker svart humor som går mitt i prick. Det här är politisk satir av bästa märke och ger en del att tänka på. Särskilt scenen då de ansvariga får framföra ursäkter och tramsiga förklaringar till sitt giriga handlande är stor filmupplevelse. Sorgligt nog bara alltför realistisk.
Bazils vänner kunde vara värda varsin film de också. Här har Jeunet ett gäng historier att spinna vidare på. Tillsammans visar de lika tydligt som i en barnbok att om alla hjälps åt kan vars och ens bidrag betyda mycket, fast man inte är duktig på allt.
Jeunet älskar små tekniska prylar som är värda mer utrymme de också. Det är så fyndigt och fantasifullt at man häpnar gång på gång. Kanske en egen kortfilm någon gång?
Som helhet är Micmacs ett underhållande och skruvat äventyr gjort med värme som lär hålla för några omtittningar så jag får koll på alla detaljerna. Visst slår Jean-Pierre Jeunet in några öppnar dörrar och drar något skämt i onödan, men det är randanmärkningar mot en egensinnig film.
Och måste vi verkligen vänta så länge tills nästa gång?