Jerusalempristagaren alltid på äggets sida
KRÖNIKA. För att få Jerusalempriset på Jerusalems Bokmässa, räcker det inte med att vara en framstående författare. Man måste också vara beredd att åka till Israel för att ta emot det, skriver Catrin Ormestad.
Catrin Ormestad
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt bokmässans ordförande hade årets pristagare, Haruki Murakami, bara ett enda villkor för att komma till Jerusalem, och det var att han skulle slippa hålla presskonferenser och tala med reportrar. Men vid invigningsceremonin ägnade han större delen av sitt tacktal åt att resonera kring sitt beslut att ta emot priset. Han berättade att många hade avrått honom från att resa till Israel. Vissa varnade honom till och med för att det skulle kunna utlösa en bojkott av hans böcker. Anledningen var förstås kriget i Gaza.
Murakami sade att han många gånger frågat sig om det verkligen var lämpligt att resa till Jerusalem och ta emot en litterär utmärkelse just nu. Skulle det inte kunna ge intryck av att han stöder den ena sidan i konflikten - den sida som släppte loss hela sin militära övermakt mot Gaza?
Men efter noggrant övervägande bestämde han sig ändå för att komma hit. En anledning var just att så många sagt åt honom att inte göra det. "Precis som många andra författare har jag en tendens att göra det rakt motsatta till vad jag blir tillsagd att göra", förklarade Murakami. "Om någon säger åt mig 'gör inte det' och 'gå inte dit', så får jag lust att 'gå dit' och 'göra det'."
Författare är underliga djur, filosoferade han. De kan inte lita på något förrän de ser det med egna ögon, och rör vid det med sina egna händer. Och det var därför han kommit till Jerusalem, förklarade han. Han valde att komma i stället för att hålla sig borta, att se i stället för att vända bort blicken, och tala i stället för att hålla tyst. Men det innebar inte att han ville göra ett politiskt uttalande och försöka avgöra vad som är rätt och fel - även om han anser att just detta är en av författarens viktigaste uppgifter. Men han föredrar att göra det i sina romaner, hellre än i ett uttalande.
Murakami undvek emellertid inte helt att ta ställning i konflikten. I stället för ett politiskt budskap sade han sig vilja förmedla ett personligt, något som han alltid har i bakhuvudet när han skriver, och som han uttryckte genom en metafor. "Om ett ägg knäcks mot en mur kommer jag alltid att ta äggets parti", förklarade Murakami, även om det är muren som har rätten på sin sida. Det finns kanske författare som skulle ge sitt stöd åt muren, konstaterade han. Men vad för slags värde skulle deras verk ha?
I talets mest politiska del drog han en direkt parallell till konflikten mellan israeler och palestinier och översatte äggmetaforen till förhållandena på marken under Gazakonflikten. Stridsflygplanen, fosforgranaterna och stridsvagnarna är muren, sade Murakami, medan äggen är de obeväpnade civila som krossas, bränns och skjuts.
Men han gav också metaforen en annan, djupare tolkning, som går ut på att vi alla är bräckliga, själfulla ägg som kastas mot en hög mur, som han valde att kalla Systemet. Detta System är kallt, ondsint och själlöst, och vårt enda hopp om att vinna över det är att hålla liv i tron på vår individualitet och oersättlighet och den värme vi kan skapa tillsammans.
"Det är den enda anledningen till att jag skriver romaner", sade Haruki Murakami, att visa på varje individs integritet och unika själ, genom att berätta historier om liv, död och kärlek.