Jenny Wilson
6 frågor till Jenny Wilson som spelar på Kalmar nations Pang musik i kväll, fredag (Kårleg)
Din sångröst är ganska speciell. Hur kom du på att du skulle sjunga så?
- Min sångröst har gått i något slags bana, det är svårt att säga varför. Precis när jag började hålla på med musik försökte jag låta som PJ Harvey, men det har jag tack och lov kommit ifrån. Nu har jag väl något eget.
Låter du så när du sjunger i duschen också?
- Ja, o ja.
Du skriver på din hemsida att du tänkte göra en pianoskiva med kampsång ...
- Jag tänkte på Nina Simones aggressiva sida som jag tycker är häftig, så jag kände det vore häftigt att prova på en sådan sak. Jag trodde att det skulle vara så himla svårt att spela in så jag tänkte att det skulle vara enkelt med bara ett instrument. Men sedan körde jag på med allt möjligt.
Blev det kampsånger ändå?
- Ja, det kan man väl säga på något vis, fast i en helt annan tappning.
Du ligger på The Knifes skivbolag. Har du något gemensamt med dem?
- Vår musik ligger inte så nära, men det finns estetiska ideal och en ambition där vi påminner om varandra. Att göra något nytt, min och The Knifes musik är säregen och ganska personlig.
Du släppte låten A hesitating cloud of despair som singel i veckan. Räcker det att höra en singel för att få grepp om Jenny Wilsons musik?
- Nej, jag tycker man ska lyssna på hela skivan. Jag tycker om album där man har texterna och får höra sammanhanget som låtarna ska vara i. Singlar är mest ett lockbete.
Fotnot: Jenny Wilson spelar på Kalmar nations Pang musik fredag 16/9. (Kårlegskrav)
Så jobbar vi med nyheter