Järvinen: "Det har gått fantastiskt fint"
Hennes första platta i eget namn, Jag fick feeling, kom 2007 och höjdes till skyarna av en enig kritikerkår. Uppföljaren Man var bland molnen dök upp i början av mars och möttes av samma storm av superlativ.
Med ögon känsliga för grönt. Anna Järvinens två soloskivor har mött stor uppskattning och gett henne ett alldeles eget hörn i svensk pop.
Foto: Lars Pehrson/Scanpix
— Jag känner att det har gått fantastiskt fint. Tänk att det går att göra något som tilltalar folk. Men jag är faktiskt inte förvånad. Jag tycker att skivorna förtjänar det, men det tyckte jag med Granada också, men då fungerade det inte.
Med nyproggiga Dungen som kompband har Anna Järvinen äntligen fått en svängande vind i ryggen. På den nya skivan är också Dungens Gustav Ejstes producent och i en lyrisk recension dubbade DN:s Malena Rydell Anna Järvinen till en Barbro Hörberg för neoproggen; "en på samma gång högtidlig, eterisk och romantisk avtagsväg." Det är en träffande beskrivning för Anna Järvinens eleganta pop, som lyckas föra in visan som ett element i musiken utan att helheten blir vispop.
Efter Jag fick feeling skrev många journalister att skivan handlade om Anna Järvinens finska påbrå - hon är född i Helsingfors och uppvuxen i Täby - och känslan av att höra till men ändå inte. Man var bland molnen har en liknande tematik, men har beskrivits som en ursvensk sensommarkväll värdig en Cornelis eller en hembrännande bagare som kryddar med johannesört.
— Jag skrev om Finland i pressmaterialet till första skivan och alla fastnade för det. Du vet hur det är, det väljs en vinkel som är tydlig. Det gagnar väl mig också, i varje fall så länge vinkeln inte skadar mig. Jag är varken finsk eller svensk, jag får acceptera att jag är något mitt emellan. Men skivorna handlar om mycket mer.
OBS! SPELNINGEN I UPPSALA ÄR INSTÄLLD PGA SJUKDOM I BANDET.
Så jobbar vi med nyheter