Hur många ord krävs för att försätta New York-börsen i fritt fall?
Svar: nio.
I tisdags skickades följande meddelande ut från nyhetsbyrån AP:s twitterkonto: ”Två explosioner i Vita huset och Obama är skadad.”
Reaktionen blev självfallet stor. Nyheten retweetades tusentals gånger innan AP lyckades stänga ner sitt konto, som visade sig ha blivit kapat. Nej, Vita huset hade inte attackerats och Barack Obama hade aldrig utsatts för ett attentat.
Börsen återhämtade sig omedelbart till sina gamla nivåer, men på ett sätt var ju skadan redan skedd. Och det inträffade visade hur sårbar dagens automatiserade värld faktiskt kan vara.
På ett sätt illustrerar AP-historien kraften hos Twitter, det vill säga i vilken utsträckning som människor numera förlitar sig på tjänsten som nyhetskälla. Även om detta är ett extremt negativt exempel, så är det en bild som tydligt motsäger de debattörer som menar att Twitter är en elitistisk mediebubbla, som inte har någon betydelse för världen utanför.
Samtidigt visar historien på kraften som fortfarande finns kvar i de traditionella journalistiska institutionerna. AP har funnits i 167 år och åtnjuter i kraft av sitt varumärke ett högt förtroende även hos dem som inte har någon större koll på hur bolagets verksamhet egentligen ser ut. Det är ju knappast så att New York-börsen hade rasat om du eller jag hade twittrat något om en attack.
Men kanske är det mest talande något helt annat: nämligen hur viktig breaking news-kulturen håller på att bli.
Vi är, som Zygmunt Bauman tar upp i sin senaste bok Moral blindness, numera så översköljda av information att vi mer och mer anammar en blasé hållning inför allt som är vardag, eller pågående över lång tid. Därmed får de katastrofer som inträffar vår fulla uppmärksamhet (i en dag eller två), eftersom de står för ett avbrott i det dagliga och gråa informationsflödet.
De medier som är mest framgångsrika på internet är mycket riktigt också sådana som på olika vis pumpar ut flashar (vilket är journalistspråk för väldigt omskakande nyheter).
Alltså pågår det just nu en devalvering av begreppet, där landets nyhetsjournalister försöker Twitter-lansera varenda liten notis som om den var livsavgörande.
Varför? Jo, de jagar just de där retweetsen. Och de gör det med nyheter som ofta inte har hunnit faktagranskas.
Indirekt innebär detta så klart också en devalvering av journalistiken i sig, som mer och mer saluförs som om den bara vore giltig om den handlar om katastrofer.
Vilket så klart kan betraktas som en katastrof i sig.
Anders Mildner är journalist med inriktning på mediefrågor