Jag vill vara fri, mamma!

Lotta Gahrton och Melody Sheikh dansar nära varandra och gömmer sig i scenografens Henny Lind Kjellbergs vackra slingor av sköra porslinsblad. Från högtalarna varvas starka kvinnliga röster och olika musikaliska inslag som polka, folkmusik och arabisk musik. Ljus- och ljudtekniker är på plats och prövar olika alternativ. Gottsunda Dans och Teaters lokaler är så nya att maskineriet inte riktigt är inkört.

Lotta Gahrton, koreograf och dansare har tillsammans med Melody Sheikh från Gottsundas dansensemble och violinisten Hanna Ekström från Stockholms Strings skapat en föreställning som återknyter till föreställningen Import. Den spelades i höstas på teatern av regissören Maria Trost och handlade om integration, fördomar och identitet.
– Nu har vi gått vidare med temat och skapat en dansföreställning som handlar mer om relationen mellan mor och dotter och om längtan efter självständighet.

På föreningsgården Kontakten, mitt i Gottsunda, mötte Lotta Gahrton de döttrar och mödrar vars berättelser som dansföreställningen baseras på.
– Bara att betrakta dessa kvinnor och se deras mimik, gester och hur de exempelvis tittat på varandra har varit till stor hjälp. Döttrarna och mödrarna jag mötte hade lätt för att öppna sig och de var otroligt generösa, säger Lotta Gahrton.

Dansföreställningen kommer att spelas för mellanstadiet och uppåt men även för vuxna. Hon har använt sig mycket av det inspelade intervjumaterialet och dansen kretsar mycket kring frågan om frihet.
– Ofta är man inte ensam med sina problem, men man kanske hanterar dem på olika sätt beroende på olika kulturella omständigheter. Även om etniska svenskar ofta kan porträtteras som mer fria, är även vi beroende av vad släkt och omgivningen tycker, säger Lotta Gahrton.

Att arbeta fram en dansföreställning utifrån ett så starkt material var en klar utmaning.
– Det är viktigt att man förvaltar kvinnornas berättelser på ett korrekt sätt. Man blir lätt överdrivet försiktig med ett personligt material, säger hon.

Lotta Gahrton hoppas på att publiken skall kunna känna igen sig i föreställningen.
– Kanske är vi mer lika än vad vi tror, oavsett ålder eller vart vi kommer ifrån.