Stämmer det att du bara lyssnar på äldre musik?
– Ja, i stort sett. Jag har verkligen ingen koll på ny musik. När jag lyssnar är jag mer ute efter en specifik känsla än att hitta ett nytt coolt band. Det är samma sak när jag ska titta på en film. Jag brukar se Truman Show, Gökboet eller Deer hunter, trots att jag redan har sett dem tusentals gånger. Några skulle förmodligen kalla det för aspergeraktigt, men jag gör det av samma anledning som en tvååring tycker om att se Shrek för tusende gången, därför att det ger mig en känsla som jag är ute efter.
Du brukar hyllas av kritikerna. Läser du recensioner?
– Ja. En fin recension känns som avslutningen på ett långt projekt. Glädjen är stor men kortvarig. Vid det laget är jag trött efter allt jobb med skivan och längtar efter att få komma ut och spela.
Din musik brukar beskrivas som storslagen men uppriktig. Kommentar?
– Jag tänker inte i sådana termer när jag gör musik. Jag är luststyrd, precis som ett barn, och vill behålla känslan av att jag befinner mig på pojkrumsnivå. Samtidigt förstår jag andras behov av att sätta ord på det de hör. Att många kallar mina låtar för storslagna har nog med det rådande musikklimatet att göra. Elektronisk pop dominerar just nu och i det sammanhanget blir min musik storslagen. För tio år sedan hade det förmodligen varit annorlunda.