Klädd i grå åtsittande klänning och svarta öppna boots där rödmålade tånaglar sticker fram kommer Robyn gående i hotellkorridoren. Hon är lugn och självsäker. Vi träffas på Gustav Wasa hotell i Borlänge, staden där hon gör en spelning på en av Peace & Love-festivalens största scener. Hon vill helst sitta ute, men det finns ingen ledig plats. Så vi går in.
Robyns gröna blick blir extra intensiv när hon pratar om klubbvärlden. Sedan förra skivan släpptes har hon hunnit dansa och klubba sig igenom världen. Och blivit inspirerad.
- Klubbar är ett viktigt ställe för vår generation. Det handlar inte om att festa utan mer om att upptäcka grejer om sig själv. Det är ett ställe där folk får släppa ur sig det de känner. Och uppleva något som är större än de själva just den kvällen. Antingen tillsammans eller för sig själva.
Hon fascineras och inspireras av tonårstiden fast hon passerat den åldern med mer än tio år. Att tankar om utanförskap och dans präglar nya skivan märks bland annat i den nya låten Dancing on my own. Som artist tycker Robyn att det är viktigt att hålla kontakten med det utanförskapet som präglade hennes tonårstid.
- Men jag känner mig inte utanför. Tvärtom. Jag känner mig väldigt uppskattad för det jag gör och hemma med det. Men alla känner utanförskap någon gång i livet. Speciellt i tonåren.
Att Robyn gör som hon vill verkar helt klart. Istället för att släppa en skiva åt gången kommer hon i år att släppa tre på sitt eget skivbolag Konichiwa Records, för att hon känner för det. Alla heter Body Talk.
- Jag har en kompis i London vars klubb heter så. Det är en bra kombination av ord, som lät fint och det passade skivorna. Det är vad man själv tycker att det är, säger Robyn med ett finurligt leende.
Festivalsorlet hörs lite svagt i bakgrunden. I Robyns örsnibbar dinglar guldiga säkerhetsnålar i otakt när hon pratar. Hon berättar att hennes texter alltid är självbiografiska och att den senaste skivan handlar om hur det är att vara tjej.
- Jag tror att alla mina skivor gör det. Jag tycker att det är fett att vara tjej men det är något subjektivt. Jag vill inte säga hur det är för någon annan utan det är mitt perspektiv på världen.
Och hennes perspektiv intresserar många. Alla vill ha en bit av Robyn-kakan. Exakt femton minuter senare måste hon skynda vidare till nästa intervju. Sedan är det dags att spela, och åka vidare på turnén. Någon nattsömn för henne blir det inte på hotellet i Borlänge, hon ska direkt till Roskildefestivalen.
- Jag gillar festivalspelningar. Det är roligt. Det är en helt annan grej än klubbvärlden. Det är en annan publik, ljud och ljus. Stämningen är annorlunda.