Inom några år kommer videobutiker att vara lika sällsynta som skivaffärer är i dag, och det beror inte bara på illegal fildelning. När det går att hyra en film legalt med hjälp av fjärrkontrollen eller datorn så är incitamentet svagt för folk att masa sig i väg till den lokala videouthyraren bara för att upptäcka att samtliga exemplar av den topplistefilm man suktade efter redan är uthyrda.
Tillgänglighetskulturen på nätet är fantastisk. Det har jag tyckt ända sedan jag upptäckte den för första gången i mitten på 1990-talet. Trots det kommer jag inte att stå där och jubla när väl den sista videobutiken slår igen i Sverige. Jag är alldeles för nostalgiskt lagd för det.
Min generation formades ju i mångt och mycket av videorevolutionen. Medan sjuttiotal övergick i åttiotal ploppade videobutikerna upp i vart och vartannat gathörn med oss prepubertala barn som främsta målgrupp. Påfallande många butiker erbjöd dessutom solarier, något som gjorde att vi snorungar fick dela lokal med permanentade, trettioåriga tanter som blossade gula Blend och hade läderhud. VHS-kassetter och UV-strålning under samma tak. Det är 80-talet i ett nötskal.
Plötsligt fanns det ett alternativ för oss barn som var trötta på att sitta i tv-soffan och genomlida tjeckoslovakiska dramer i svartvitt tillsammans med våra förstockade föräldrar. I stället samlades vi i någons gillestuga bland träpaneltak och fototapeter för att storögt avnjuta en taskigt dubbad Bruce Lee-film på en flimrig 21-tummare. Resten av dagen ägnade vi åt att sparka vilt omkring oss medan vi muttrade obegripligheter på hemmagjord Hong Kong-engelska, till föräldragenerationens stora fasa.
Självklart kommer jag att sakna videobutikerna. Samtidigt är jag spänd på vad som komma skall.
Nyligen meddelade nämligen Google att de har börjat föra långtgående samtal med Hollywoods största filmbolag om att utveckla Youtube till en fullfjädrad videouthyrningstjänst. Att erbjuda hyrfilm på nätet är inget nytt i sig men när sökjätten Google väl gör det så är det faktiskt på sin plats att tala om en stundande revolution.
Med världens mest besökta videotjänst som plattform kan Google mycket väl ta över rollen som hela världens videobutik. Om det är bra eller dåligt kan man ha olika åsikter om, men utvecklingen förefaller oundviklig.
Det låter lockande att ha alla filmer samlade på ett och samma ställe, inte minst om utbudet också integreras med filmdatabaser och sociala funktioner. Det hindrar mig dock inte från att minnas min barndoms videobutiker med värme, de svettdrypande Ramboaffischerna, de 30-åriga solarietanterna och den kontraproduktiva skräckpropagandan kring ”videovåldet”.
Plus:
+ Det är skönt när kvalitet belönas. Humorsuccén Solsidan var värd varenda kristall.
Minus:
– Calle Schulmans nya alkoholromantiska sexsåpa Kungarna av Tylösand är så erbarmligt usel på alla plan att man ju bara är tvungen att titta.