Jag - en kulturtant
KRÖNIKA. Bokmässan i Göteborg. Signeringskön till den karismatiske Bob Hanson är lång; många vill ha hans namn i sitt exemplar av boken han nyss med sådan smittsam entusiasm presenterat.
Foto: Jörgen Hagelqvist
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag hittar inget bra svar, känner bara hur rätt han har och hur helt utan ironi eller elakhet orden uttalas.(Sedan skriver Bob Hanson en alldeles underbar dedikation boken).
Jag en Kulturtant? Visst, han har alldeles rätt. Inte Kulturkofta, som de som menar att kulturintresse skulle vara töntigt eller snobbigt brukar slänga i ansiktet på människor som insett kulturens värde. Bob Hansons underbara humor är vänlig, inte elak.
Visst är jag en Kulturtant, och en lycklig sådan. Särskilt under årets bästa årstid, hösten.
Hösten är kulturens tid. Nyss fick en av mina favoritförfattare, fransmannen Jean-Marie Le Clézio årets Nobelpris i litteratur. Om några veckor står han i Börssalen i Stockholm och ger sin Nobelföreläsning. Det brukar höra till en kulturtants privilegier att få en plats vid det tillfället.
I London har man delat ut årets Man Booker Prize till indiern Aravind Adiga för romanen White Tiger. Om det är några som på senare år förnyat den anglosaxiska litteraturen är det just författare från det gamla imperiets utkanter. Vid Bokmässan i Göteborg var för övrigt just den indiska litteraturen ett av de vitalaste inslagen som jag följde.
I Frankfurt fick en av mina absoluta favoriter bland samtida konstnärer, Anselm Kiefer, härom dagen ta emot den tyska bokhandelns Fredspris för sitt orädda sätt att bearbeta sitt lands mörka 1900-talshistoria i ord och bild.
På hemmaplan har listan över möjliga Augustprisvinnare just offentliggjorts, och snart vet vi vem det blev som fick äran och pengarna den här gången. Ännu närmare min vardag ligger offentliggörandet av Siripriset som delas ut vid Bokens Dag och LundeQ-priset, båda uppsaliensiska litterära evenemang i den milda månaden november.
Fast nu är det givetvis inte bara prisutdelningar och utmärkelser som förgyller en Kulturtants höstdagar. Framför allt är det ett intensivt kulturliv med teaterpremiärer, konserter (lyckan att bänka sig i Musikens Hus är fortfarande alldeles överväldigande), konstutställningar och så alla de nya böcker som ligger i travar där hemma. Mörka kravlösa kvällar i läsfåtöljen med böckerna inom räckhåll är svårslagna. Inga aldrig så vackra vita sommarnätter kan konkurrera ut den njutning som en läskväll om hösten innebär.
Jag erinrar mig en episod på Moderna Museet i Stockholm för några år sedan. Museets dåvarande chef David Elliott presenterade en av sina stora temautställnigar där fönstren mot omvärldens konstliv öppnades på vid gavel. Plötsligt föll museichefens blick på min tygväska med skriften Art is a habitforming drug - Konst är en vanebildande drog. För bråkdelen av en sekund kom den vältalige Elliott av sig, våra blickar möttes och ett snabbt leende bildade en osynlig bro mellan en Kulturtant och en museichef.
Visst, kultur är vanebildande, och jag, en Kulturtant, är definitivt beroende.