Vi ses i det vita och ganska kala korridorrum i centrala Uppsala där Emil Gustafsson tillbringat en stor del av det senaste året, inlåst med beatsen. Det har varit hårt jobb.
– Jag är väldigt perfektionistisk, och i den här typen av musik är det viktigt. Ibland gör man 60 tagningar på en gitarrslinga, berättar han.
På skivan sjunger Emil Gustafsson, spelar gitarr och elpiano, och programmerar trummaskinen själv. Däremot har han lagt en hel del pengar på producent- och mixhjälp. Förebilder är artister som Justin Timberlake, Usher, och Ne-Yo, och den stora drömmen att slå stort utomlands.
– Det är lite kommersiellt tänk, att det ska nå ut till den breda massan. Texterna är väl ganska mycket hjärta-smärta, jag har försökt efterlikna det platta i amerikansk populärmusik. I den här genren behövs det enkla budskap som går att ta till sig på en sekund, säger Emil Gustafsson, som just nu diskuterar med två mindre skivbolag men hittills inte har något albumkontrakt klart.
Tills dess satsar han på att sprida musiken genom konserter i Stockholm och Uppsala, och genom egen PR.
– Det är nu arbetet egentligen börjar, med att promota sig själv och ligga på, säger Emil Gustafsson.