"Jag älskar att jobba med konstnärer"

Från Elisabeth Fagerstedts rum på Uppsala konstmuseum kan man blicka ut över Slottets innergård och se Domkyrkans höga torn försvinna upp i den regntunga novemberdimman. Trots årstidens gråmulna väder kan hon inte klaga på utsikten.
- Här är det fint i alla väder, säger hon och försöker samtidigt stänga av webbradion i datorn som står på hennes stora, rätt belamrade skrivbord.

Elisabeth Fagerstedt har på radion hela dagarna. P1 är det som gäller, men hon lyssnar inte aktivt. Snarare är det bakgrundsljudet hon tycker om. Men när Kulturnytt börjar kopplas hjärnan på automatiskt.
- Men nu var det väl inte radio vi skulle prata om, säger hon och tillägger i nästa sekund att konst fungerar utmärkt att förmedla just via radio.
- Jag har jobbat med konstpedagogik och bland annat låtit arkitekter låtsas att de jobbar på radion och att de ska beskriva konst för andra. Folk har fått väldigt starka konstupplevelser av det, utan att de sett någonting egentligen.
Ord, begrepp, föreställningar och associationer betyder mycket och människor letar efter referenser i sitt eget inre bibliotek, säger Elisabeth Fagerstedt och fortsätter:
- Ofta landar det i impressionismen och expressionismen, en konsthistorisk epok som nästan håller på att bli hötorgskonst i dag. Därför är det viktigt att fylla på biblioteket och öka kontaktytan med konsten.´

På vilket sätt är det viktigt?
- Så att man kan bli mer kreativ, öppen och vidsynt och inte fastnar i gamla mönster, svarar Elisabeth Fagerstedt blixtsnabbt.
Hon har inga problem att uttrycka sig med ord, till skillnad från många av dem som hon kommer i kontakt med i jobbet. En hel del konstnärer uttrycker sig helst genom konsten och kan vara rätt egensinniga och originella.
- Men jag älskar att jobba med konstnärer. Det är aldrig några problem att komma överens, även om alla konstnärer är unika. Vissa kan vara rätt egotrippade, och en del har svårt att samarbeta eller uttrycka sig med ord. Men det ger en väldig dynamik. Jag gillar det.

Under Elisabeth Fagerstedts tre år vid Konstmuseet har mycket hänt. Samtidskonsten har fått ta mer plats. Videoverk, affischkonst och installationer har förekommit flitigt vid sidan av mer traditionella utställningar. Dessutom har programverksamheten utvecklats genom events och temadagar, med workshops och inbjudna föredragshållare. Ändå vill Elisabeth Fagerstedt åstadkomma mycket mer.
- Jag vill ha in mer egna aktiviteter i museet. Man ska kunna komma hit som besökare och göra grejer, till exempel måla, rota i våra arkiv och forska om konst, kanske göra egna tidskrifter.
Hon önskar också att det fanns fria ytor för konstnärliga aktiviteter.
- Det skulle vara ett socialt projekt med en konstnärlig arbetsplats mitt i museet. En fri yta för att experimentera med projekt som inte nödvändigtvis måste bära sig publikmässigt. Skolor kunde visa vad de jobbar med. Men då skulle det behövas mer ytor för att inte utställningslokalerna skulle bli alltför små.

Frågan leder in på politikernas planer på att flytta Konstmuseet till någon mer lättillgänglig plats i Uppsala. Elisabeth Fagerstedt skruvar på sig och mumlar att vad hon än säger i flyttfrågan kommer hon att stöta sig med folk. Efter en kort betänketid svarar hon i alla fall.
- Jag vill se en enkel utredning; vad är styrkan med att ha museet här? Det finns värden med att ha museet på Slottet, som är ett turistmål med en enorm dragningskraft. Om museet ska flytta måste man ta de starka faktorerna med sig. Annars är det meningslöst.
Å andra sidan skulle det vara roligt att starta en ny verksamhet och ge det en profil, säger Elisabeth Fagerstedt.
- I så fall vill jag gärna se att man hittar en nedlagd industribyggnad. Det ger en större frihet att anpassa lokalerna. Men helst skulle jag se att man byggde ett helt nytt konstmuseum.

Det alternativet, som sannolikt är dyrast, är dock inget som kulturnämnden har på sin agenda. I stället handlar mycket om att dra åt svångremmen. Elisabeth Fagerstedt blir uppenbart nedstämd när vi kommer in på politikernas planer för Konstmuseet 2009. Som det ser ut nu får museet ingen uppräkning av budgeten, utan tvärtom ett sparbeting på över trehundratusen kronor. Dessutom flyttar kulturnämnden ansvaret för den offentliga utomhuskonsten från Konstmuseet till kulturkontoret.
- Det känns tråkigt. Vi har fått en del kritik för att de projekt vi jobbat med har gått för långsamt, men det har berott på att det tagit tid innan vi fått pengar och dessutom handlar arbetsmiljön på skolgårdar även om beslut från fastighetskontoret.

Det som tycks bekymra Elisabeth Fagerstedt mest är dock något annat. Kulturnämnden vill nämligen ändra Konstmuseets uppdrag i grunden nästa år. Samtidens konstnärer på nationell och internationell nivå får kliva ett par steg tillbaka.
- Nu vill kulturnämnden att det centrala ska vara lokal konst och regionens konsthistoria. Inte alla konstvetare vill jobba med ett så pass begränsat uppdrag, säger Elisabeth Fagerstedt.

Är det inte angeläget att lyfta fram regionens konst?
- Vi är alltid lojala mot egna, duktiga konstnärer. Men det faller om man inte blir bedömd på kvalitetskriterier. Och visst ska vi visa regionens konsthistoria, men jag tycker att det är lika viktigt att ge nu levande konstnärer uppdrag och möjlighet att klara sig på sin konst. Vi behöver dessutom både samtidskonsten och den regionala konsthistorien för att nå olika grupper av publik.

Publikfrågan är ett bekymmer. I fjol sjönk besöksantalet med 4 000 personer till drygt 23 000. Visserligen räknar Konstmuseet med att den senaste tidens populära utställningar gör att man kan få runt 30 000 besökare i år, men för att locka ännu fler skulle Elisabeth Fagerstedt helst vilja att det var fri entré och ökade öppettider.
- Innan man betalar något vill man vara helt säker på att man gillar det som finns därinne. Utredningar har visat att de statliga museerna fick en enorm publikökning när det infördes fri entré.

Men i stället har kulturkontorets ledning föreslagit att Konstmuseet ska lösa 2009 års sparbeting genom att höja entréavgiften till 40 kronor.
- Jag gillar inte det. Det skulle innebära ökade kostnader för besökarna utan att de får mer service.
Det återstår att se vad som händer på Konstmuseet. Men att det händer saker kan man nog räkna med.
- Jag gillar utmaningar och att sätta i gång saker. På något sätt ska jag omvandla de här ekonomiska nedskärningarna till utmaningar också. Jag måste bara tänka först.

"Jag älskar att jobba med konstnärer"

Det blåser kring Uppsala konstmuseum. Flyttplaner, krympande budgetanslag och ett nytt profiluppdrag från politikerna i kulturnämnden gör att museichefen Elisabeth Fagerstedt har fått en del att tänka på.