Jacques Werup: "Jag är ingen textförfattare"
Dagen innan poeten och musikern Jacques Werup landar på Reginateatern i Uppsala med sin föreställning Ballad för en man, tar han emot SKAP-stipendiet 2007 som bästa textförfattare. Fast, någon sådan är han egentligen inte, säger han till UNT.
- Jag var musiker från början. Och jag har inte släppt taget om min saxofon, men medan mina kompisar fortsatte spela och blev yrkesmusiker, blev jag författare, poet.
Han kommer till Reginateatern med spelkompisarna från 1960-70-talet: Leif Blunck på trumpet, Frans Sjöström (radions Stardust) på bassaxofon, Bob Stalin på piano och Johan Bergström på slagverk. Skånska Swingeliten kallar de sig.
- Vårt program är autentiskt, säger Jacques Werup.
Med det menas att deras lätt nostalgiska program inte är något skådespelat program, utan deras egna, gemensamma minnen av hur det var när de var unga pojkar på väg att bli män.
Ett pärlband av jazzens evergreens utlovas, sådana låtar som Stardust och As time goes by. Mellan musikstyckena flätar Jacques Werup in sina egna texter och sitt mellansnack.
Priset han dagen innan fått ta emot av SKAP, Sveriges kompositörer av populärmusik, sätter etiketten textförfattare på honom, men den är fel, säger han.
- Jag har nästan aldrig avsiktligt skrivit texter till musik eller för tonsättning, men jag har låtit de litterära texterna, dikterna, flytta ut på scenen.
Antagligen, säger han, har hans bakgrund som musiker påverkat hans sätt att skriva, så att en del texter lämpat sig för tonsättning, utan att det har varit hans avsikt med dem. I alla händelser har ett antal dikter fått musik av olika komponister.
Och några helt egna sånger har han gjort, alltså stått för både text och musik.
Kan UNT:s läsare få ett smakprov på en Werupdikt? Visst, säger poeten och bläddrar i sina manuspapper och läser:
Att existensen sönderföll
i en tid som kom före
och i en tid som kom efter
och att resten, själva livet,
hamnade mitt emellan.
Kalla ingenting försent -
det hann ju aldrig börja.
Jacques Werup är en samtidigt planerad och impulsiv person känd för att ge mycket av sig själv från scenen. Sorg och vemod är han inte heller rädd att visa.
Häromåret gav han ut sin självbiografi Levande tillsammans, samma namn som på hans turné med Lill Lindfors och några av jazzens främsta - och turnén är den löpande handlingen i boken, som också berättar om Werups Sverige nu och på 1950-talet.
Varför memoarer redan vid 61 års ålder - på grund av den dåliga hälsa han ibland talar om?
- Ja, kanske det. Jag har en vacker sjukdom, passande för en poet: ett för stort hjärta. Jag äter massor med mediciner och mår ganska bra, men jag har aldrig räknat med att bli särskilt gammal, säger han.
Om just den aspekten av livet får sin uttryck på Reginas scen får vara osagt. Det som alldeles säkert kommer att finnas där är poetens notställ, där inte bara noter utan också dikter och andra texter har sin plats.
- Jag har alltid manus. Jag är inte skådespelare, utan författare.
Säger estradören Jacques Werup.
Ballad för en man - en poesikonsert i jazzton, Reginateatern i Uppsala, tisdag 13 november.
Jacques Werup, född i Malmö 1945, har tilldelats många priser och stipendier under fyra decennier som författare och musikant. På senare år Svenska Akademiens Harry Martinsonpris 2003, De Nios Samfunds Storapris 2006 och i dag, måndag 12 november, SKAPS:s stipendium (Sveriges kompositörer av populär musik) som bästa textförfattare 2007.
Jacques Werup, född i Malmö 1945, har tilldelats många priser och stipendier under fyra decennier som författare och musikant. På senare år Svenska Akademiens Harry Martinsonpris 2003, De Nios Samfunds Storapris 2006 och i dag, måndag 12 november, SKAPS:s stipendium (Sveriges kompositörer av populär musik) som bästa textförfattare 2007.
Så jobbar vi med nyheter