Island - ett egensinnigt popland
Island är känt för sina egensinniga artister. Men egentligen är det inte så många som nått utanför landets gränser.
Sigur Rós sjunger på ett påhittat språk.
Foto: Playground
— Innan Sugarcubes fanns det ingen bra musik här, säger Bjossi, trummis i Islands just nu största rockband Minús. Kvällen innan vi träffas har de varit förband till Metallica i Reykjavik på landets största konsert någonsin, med 18 000 besökare — sex procent av landets befolkning.
— Sugarcubes hade samma idéer som vi har. De var trötta på att inget hände, på att det bara fanns folkmusik och dum pop. De bröt ner många barriärer.
Alla känner alla
Det är lätt att se hur stor betydelse Sugarcubes (1986-1992, med bland andra Björk) har haft för modern isländsk musik. De var inte bara de första som slog utanför landet och språngbrädan för landets framgångsrikaste export, sångerskan Björk, de är en inspirationskälla fär många. 1986 var de med och startade Smekkleysa, ett kollektiv som ville ändra landets fossillika klimat för konst och musik. Numera ger Smekkleysa ("dålig smak") ut litteratur och skivor. Alla isländska band man har hört talas — och många till — har släppts av bolaget; GusGus, Sigur Rós, Múm, Bellatrix, Kukl, Minús.
— Alla band som fått skivkontrakt utanför Island, det är väl en handfull, har byggt egna studior, säger Máni som är Minús manager.
Det ska han se till att Minús inte gör. De får nöja sig med att spela in nästa platta i Sigur Rós studio. Alla verkar känna alla i Islands musikliv.
Island hypas
Minus följer spåren av tidigare utlandshypade artister som Sigur Rós. När brittiska musiktidningen Kerrang gav full pott till Minús andra platta började de få uppmärksamhet utomlands. Även konserten som Metallicaförband fick full pott av tidningen. Nu hypar Kerrang hela landet, och i förra numret kunde man vinna biljett till en rockfestival på Island. Den hålls i oktober på Gaukur A Stöng, en liten bar där bland annat The Rasmus och svenska Evergrey spelat. Jag går dit en torsdagskväll för att titta på lokal musik. Tre hårdrocksband visar att alla isländska artister inte är spännande och egensinniga. Det är knappt någon publik, och alla sitter ner vid borden.
"Vi har inga regler"
Annat var det när Minús spelade. Då slogs jag av hur sångaren Krummis likhet med Axl Rose inte passar till den betydligt hårdare musiken. Ett svenskt eller brittiskt band skulle aldrig kombinera ljud och bild på ett så "fel" sätt.
— Vi brukar inte göra saker som man "ska". Varför göra något som andra gör? Det har alltid varit så, vi har inga regler. Det kanske är modigt, jag vet att folk tycker att det är konstigt.
Att inte göra som man ska är gemensamt för alla de artister som nått utanför landet. Den bakfulle Bjossi har funderat på varför många islänningar har så egna sound, men har inget bra svar.
— Island är ett litet land som ligger långt borta från allt. Och alla kan spela, standarden är hög. Det kanske är vädret?
Men han är bestämd när han säger att skälet till att det dyker upp fler artister, författare och filmare från landet inte är för att det börjat hända mer på Island, utan för att omvärlden fått upp ögonen. Internet och lågprisflyg har dessutom gjort det lättare att nå ut.
— Folk tror att vi är korkade, att vi inte kan engelska, att det är omodernt här, men vi ligger före vad gäller mode och mycket annat. Turisterna blir fler varje år, förra året ökade de med 100 procent. Islänningar är intressanta. Men det är fånigt att jag ska behöva säga det.
Fakta
Minús: Spelar på Readingfestivalen och Öyafestivalen i Oslo. Förra årets skiva Halldór Laxness släpptes i Sverige under sommaren.
Björk: Nya skivan Medulla släpps den 30 augusti.
Sigur Rós: Har firat tio år och befinner spelar in sitt nya album.
Múm: Släppte skivan Summer make good i våras.
Bandtips: Se www.smekkleysa.net
Så jobbar vi med nyheter