Irinas noveller blev bästsäljare

Hon längtar hem nu, Irina Denezjkina, den 22-åriga ryskan från Jekaterinburg i den asiatiska delen av Ryssland. Hon har tillbringat den senaste tiden på resande fot. En månads engelskstudier i London, och samtidigt massiv kringresande marknadsföring av den hyllade debutboken "Ge mig! Sånger för älskande". Ändlösa rader av journalister och fotografer med frågor och blixtrande kameror.
- Jag kan inte fatta att det här är min bok. Jag reser runt och folk frågar mig om boken hela tiden, men jag kan ändå inte tro att det faktiskt var jag som skrev den. Det är konstigt. Är den verkligen så bra? säger hon när TT Spektra träffar henne på det korta Sverigebesöket.
Novellsamlingen med berättelser om hennes och vännernas liv i vardagens Ryssland, har översatts till mängder av språk och låter författaren leva gott på pengarna. Men hon vill inte bli någon stor, känd författare. Istället har hon fortsatt att leva sitt liv med kompisar, fester och de trista journalistikstudierna vid universitetet hemma i Jekaterinburg.
- Jag hoppas att jag får ett jobb så småningom, kanske som journalist. För bokskrivandet är inte mitt jobb. Det är en hobby och det kan jag syssla med på kvällarna.
Hon var 17-18 år när hon skrev novellerna i "Ge mig". Så småningom bestämde hon sig för att låta kompisarna läsa, lade ut några texter på nätet och blev upptäckt.
I hemlandet har Irina Denezjkina sedan dess fått rykte om sig att vara den nya ryska litteraturens främsta förespråkare. Och hon påpekar att hon anstränger sig för att skriva litteratur, och inte "en ung flickas dagböcker". Hur hårfin gränsen än må vara, för hennes berättelser är till stor del självbiografiska. Nästan alla karaktärer finns i verkligheten. Här finns Natasja som i verkligheten är en av Irinas bästa vänner, men har fått ett nytt namn. Här finns också den före detta pojkvännen "Nigger" och kompisen Volkova, som har blivit lite av en stjärna på grund av boken.