"Intressant och vältajmat"
Ett bra val, men Nobelpriset i litteratur börjar bli väl europeiskt, skriver UNT:s kulturchef Lisa Irenius.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är, med andra ord, ett vältajmat Nobelpris 20 år efter Berlinmurens fall.
Men ändå: börjar det inte bli dags att blicka utanför Europa nu? Sedan 1995 har tolv av femton pristagare varit européer, och av de övriga tre är kinesen Gao Xingjian bosatt i Paris och fransk medborgare och turkiske Orhans Pamuk uppväxt i den europeiska delen av Istanbul.
Efter Horace Engdahls pinsamma, nedlåtande uttalande om amerikansk litteratur förra året önskade jag att en Joyce Carol Oates eller Philip Roth skulle få priset. Eller, kanske ännu hellre, någon utanför Väst: Amos Oz från Israel eller den syriske poeten Adonis.
Inte för att det är Akademiens uppgift att spegla och representera all världens olika språk, utan för att ett pris med globala ambitioner riskerar att förlora i trovärdighet om det främst bryr sig om den egna kontinenten.
Peter Englund medgav själv i en intervju till AP häromdagen att Svenska Akademien tenderar att relatera lättare till europeisk litteratur och tradition, och att den måste arbeta på att "inte bli alltför eurocentrisk".
Däremot skriver jag inte under på kritiken att Akademien återigen har gjort ett alltför "smalt" val. Visserligen var det i svenska webbfrågor i går en överväldigande majoritet som inte hade läst henne (runt 95 procent) och jag är själv inte vidare inläst på hennes författarskap.
Men om det är något Svenska Akademien kan och bör göra så är det att öppna våra ögon för intressanta författare. Så det är bara att börja läsa. Men vi kanske får ge oss till tåls ett tag. Av Uppsalabokhandlarna har varken LundeQ eller Studentbokhandeln några titlar i lager, och Celsius sålde snabbt slut de få som fanns i går. Den som inte orkar vänta på nya leveranser får bege sig till Stadsbiblioteket i Uppsala, som har ordnat en utställning med åtta böcker på svenska och tre på tyska.