Intersektionalitet - ett begrepp på frammarsch
Bildningskanon. Enligt min uppfattning är intersektionaliteten viktig just för att problematisera sammanhang som gör vissa kategorier - kvinnor, invandrare, svenskar, homosexuella - betydelsebärande och särskiljandet nödvändigt, skriver Paulina de los Reyes.
Paulina de los Reyes. Forskare i ekonomisk historia.
Foto: Tor Johnsson
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Begreppet intersektionalitet har sin bakgrund i 1980-talets antirasistiska feminism i USA. Det adresserar specifika situationer av förtryck som uppstår i skärningspunkten för maktrelationer baserade på ras, kön och klass. I Sverige introducerades begreppet av postkolonialt inspirerade forskare och har fått stor spridning såväl i den akademiska forskningen som i den politiska debatten om diskriminering på basis av kön, sexualitet, etnicitet, funktionshinder och ålder.
En viktig utgångspunkt för intersektionella analyser är att människors erfarenheter, identiteter och möjligheter är givna utifrån en mängd olika positioner i samhällets hierarkier. Dessa positioner är inte isolerade från varandra. Kvinnor är till exempel aldrig bara kvinnor och därför är könsrelationer - lika lite som klass, ras/etnicitet eller sexualitet- inte tillräckliga för att förklara hur ojämlikhet uppstår och på vilket sätt makt utövas.
Utifrån en intersektionell horisont är den sociala verkligheten inte given, den skapas inom ett maktfält. Detta gäller även de kategorier som beskriver denna verklighet; till exempel kön, etnicitet och ras, men också kategoriseringar baserade på bland annat sexualitet, funktionsförmåga, ålder och klass. Även om dessa kategorier kan användas i beskrivande syfte saknar de en fast kärna, en essentiell innebörd, som är lika viktig i alla situationer.
Man bör därför förstå kategorier inom ramen för specifika sammanhang, men också som en del i en socialt skapad ordning där makten att beskriva vad/vem som är norm och vilka som avviker från denna norm är avgörande. De som idag vill diskutera vilka kategorier som är grundläggande och vilka som glöms bort, eller de som hävdar att alla kategorier är lika viktiga och att varje försökt att göra analytiska distinktioner kan betraktas som otillbörlig rangordning, utgår från andra premisser. Nämligen att det är möjligt att definiera kategorier som inte är situationsberoende eller att det finns kategorier vars essentiella värde gör dem lika centrala i alla situationer.
Enligt min uppfattning är intersektionaliteten viktig just för att problematisera sammanhang som gör vissa kategorier - kvinnor, invandrare, svenskar, homosexuella - betydelsebärande och särskiljandet nödvändigt. Det innebär att ifrågasätta premisserna för skillnadsskapande, i stället för att ta skillnaderna för givna. Det politiska samtalet om främlingsfientlighetens framfart under de senaste åren är ett oroväckande exempel på att ett sådant perspektivskifte är nödvändigt.
Diskussionen hittills har kretsat kring diametralt motsatta uppfattningar om invandringens (och "invandrarnas") fördelar för tillväxten och välfärden i Sverige. Skiljelinjen som gör det möjligt att gruppen "invandrare" blir föremål för en (svensk) politisk debatt är det få som ifrågasätter. Föreställningen om för givet tagna skillnader mellan människor som definieras som antingen "invandrare" eller "svenskar", blir premissen för att en sådan debatt överhuvudtaget kan äga rum. Här kan intersektionalitet göra skillnad. Inte med färdiga lösningar om hur olika gruppidentiteter eller subjektpositioner ska förstås, rangordnas och förklaras, utan genom att ställa frågor om hur dessa positioner och identiteter skapar en underlägsen eller avvikande andra som kan göras till föremål för maktutövning, exkludering och underordning.