Internet är fortfarande anarkistiskt till sin karaktär. Vem som helst kan, i alla fall i teorin, publicera vad som helst för hur många som helst.
I praktiken däremot finns det allt tydligare tendenser på att internet håller på att mogna, att vilda västern håller på att ersättas med den vanliga världens värden. Låt mig förklara:Det är fortfarande lika enkelt för vem som helst att börja blogga, twittra, instagramma eller facebooka. Samtidigt har det blivit allt svårare att nå ut i bruset.
Om man inte redan är en offentlig person så krävs det fler arbetstimmar än någonsin för att skaffa sig en publik på nätet. Vill man inte lägga ned massor av tid och energi på att dygnet runt-twittra och bygga upp nätverk, så återstår det bara en genväg; pengar.
Fler användare än någonsin tar nämligen del av information via sociala medier, och de dominerande sociala medier-aktörerna vill tjäna mer pengar. Därför skruvar exempelvis Facebook ständigt på sina algoritmer, de komplicerade matematiska modeller som styr vad det är vi ser i våra Facebookflöden.
Om man tidigare kunde nå mängder av Facebookanvändare med ett knapptryck så visas numera statusuppdateringen bara för en bråkdel av den
tidigare publiken. För att nå fler krävs det ett stort mått av interaktion från användarna, det vill säga de måste gilla eller dela ditt inlägg. Annars återstår det bara att öppna plånboken.
På det här sättet strömmar pengarna in till Facebook från både små och stora aktörer som köper sig en plats i våra mobiler. Internet håller helt enkelt på att utvecklas till något vi redan har sett förut.
För 20 år sedan krävdes det fortfarande tillgång till dyra tryckerier, en omfattande distributionsapparat eller en etablerad massmedieplattform för att man skulle kunna nå ut med ett budskap.
Den här och andra tidningar var en del av ett informationsmonopol som upprätthölls tack vare ekonomiska muskler. Sedan kom internet och ställde allt det där på ända. Sedan dess har galningar, genier, nättroll och talanger kunnat publicera sig utan mellanhänder. Det kommer de att kunna göra även fortsättningsvis.
Kampen om din och min tid på nätet håller dock på att förvandlas till en fråga om pengar, precis som det mesta annat i en marknadsekonomi.
Därmed kan man säga att internet håller på att förlora en del av sin anarkistiska ungdomscharm, samtidigt som det håller på att växa upp.
Internet är helt enkelt i puberteten.