Nahal Ghanbari blev uppslukad av fantasy redan som barn. "Som för många andra här i Norden började det för mig med Astrid Lindgren och Tove Jansson, sådant som många inte reflekterar över att det är fantasy. När jag blev äldre upptäckte jag Neil Gaiman, Terry Pratchett och serietidningar som X-Men".
– De stora svenska förlagen behöver sluta behandla fantastik som något oseriöst, säger Karin Tidbeck.
Efter att ha skrivit ett par böcker på svenska och sålt "kanske 50 exemplar" valde hen att söka sig utomlands.
– Jag ruttnade ur och översatte allt till engelska. Då gick det plötsligt mycket bättre. Det var lite chockartat att plötsligt få skriva autografer till långa köer av besökare på Comic Con.
Kanske börjar Sverige vakna nu för i vintras kom Karin Tidbecks "Minnesteatern" (Volante förlag) ut i svensk översättning. Romanen hade år 2021 blivit utgiven på Pantheon i USA och hyllats internationellt, bland annat som en av årets bästa sf-/fantasyböcker enligt New York Times.
– Jag bara skriver grejer som jag tycker är roliga och bryr mig inte direkt om genrer. Men mina böcker brukar sorteras in under etiketter som dark fantasy eller weird fiction.
"Minnesteatern", drömsk och samtidigt så drabbande, tar avstamp i en parallell värld där tiden är förvrängd och en dekadent härskarklass tillbringar dagarna i en paradisisk trädgård, med ändlösa cocktailpartyn, salongsfylla, krocketpartier – och tortyr av barnslavar.
Två vänner bestämmer sig för att fly och hamnar i vår värld. Första anhalt blir andra världskrigets Uppsala, som i boken rymmer ett hemligt bibliotek från urtiden.
– Uppsala passade bokens handling. Gammalt och fyllt av kunskap. Jag är väldigt förtjust i Uppsala. När jag var i tonåren var jag där ganska mycket, det var ett fint ställe att vara svartrockare på. Jag gick på konsert på Ungdomens hus eller gled runt på kyrkogården och tog mystiska fotografier (skratt).
Var kommer din fantasi ifrån?
– Jag var ett märkligt barn och fantiserade mycket. Mina föräldrar uppmuntrade det. Jag har skrivit berättelser sedan jag lärde mig skriva.
Berättarglädjen blomstrade när den första stora rollspelsvågen drog in över landet. Karin Tidbeck gav sig först ut på sin storebrors postapokalytiska äventyr i "Mutant" och vandrade som tonåring vidare med "Vampire: The Masquerade".
– Jag började göra egna äventyr och kom med tiden att skriva experimentella levande rollspel. Då upptäckte jag att jag ville skriva skönlitteratur. Jag närmar mig skrivandet genom att experimentera, som vid ett lajv. Jag låtsas att jag är de personer vars perspektiv jag skriver från och ser vad det blir.
I "Minnesteatern" vänder Karin Tidbeck upp och ned på normer kring könsroller och utmanar sina läsares förväntningar. Här finns såväl heroiska, fysiskt starka kvinnor som klena och känslostyrda män, liksom karaktärer som varken låter sig definieras som män eller kvinnor.
– "Hen" är mitt pronomen och jag är själv något av en könsanarkist. Jag vill skriva för och till folk som faller ur den gängse normen och för att den typen av berättelser fortfarande saknas.
Att svensk fantasy och science fiction inte fått sitt rättmätiga erkännande anser även Nahal Ghanbari. Hon är projektledare för "Konflikt", som börjar nu och är årets upplaga av Eurocon, det europeiska konventet för genrerna med samlingsnamnet fantastik, där grundpelarna är science fiction, fantasy och skräck.
Eurocon byter land och stad varje år och i år fick Uppsala studenters science fiction-förening uppdraget. Konflikt blir det största konventet av sitt slag någonsin i Uppsala.
– Science fiction och fantasy har en tydlig plats i den svenska litteraturhistorien men behandlas ganska styvmoderligt, säger Nahal Ghanbari, ordförande i den ideella föreningen sedan hon var litteraturstudent i Uppsala.
Varför är det så, tror du?
– Kanske för att vi i Sverige har en så stor fantastik bland barn, som är så etablerad, genom författare som Astrid Lindgren och Tove Jansson. Att det här är något som rör barnaåren, som man ska lämna bakom sig sedan. Men också att vi har en så stor och stark socialrealistisk litteratur och att man därför har sett på science fiction och fantasy som någon form av kiosklitteratur.
Att Nobelprismässiga inhemska författare som Selma Lagerlöf, Harry Martinsson ("Aniara") och Karin Boye ("Kallocain") skrivit inom science fiction och fantasy tycks inte satt någon större prägel på de svenska skeptikerna.
– I Sverige har vi målat in oss i ett hörn och därför går vi miste om många stora läsupplevelser. Vid det här laget har alla och deras mormor sett "Game of Thrones" men när det kommer till litteratur tycker vi av någon anledning att det är nischat och för nördigt.
"Den svarta djinn-kungen", avbildad i den arabiska "Underverkens bok", från 1300-talet. Fredag klockan 16 deltar Karin Tidbeck och Nahal Ghanbari i ett panelsamtal om den det mytologiska andeväsendet djinn. Se hela programmet på guide.eurocon.se.
Nahal Ghanbari nämner just Karin Tidbeck som exempel på litteratur som riskerar att gå under radarn för svenska läsare.
– Trots att det är ett fantastiskt författarskap, ett av våra starkaste inom genren i dag.
På Konflikt deltar de två i ett gemensamt panelsamtal. Som en av programpunkterna diskuterar de det österländska andeväsendet "djinn". I Minnesteatern spelar karaktären Ghorbi en central roll. Hon är en djinn, en varelse med ursprung i Mellanöstern, samma sorts ande (därav "genie" på engelska, reds anm) som bland annat syns i "Tusen och en natt" och hjälper Aladdin.
– Vi kommer tala om djinner i sf och fantasy. Det är ett intressant tema men drar åt orientalism när vi skriver om det i västerländsk litteratur. Traditionellt är djinn något av en "trickster", lik Loke i nordisk mytologi, en varelse som står bortom gott och ont, säger Nahal Ghanbari.
Hon ser diskussioner om fantastik och alternativa verkligheter som perfekta plattformar för samtal om de ämnen som har allra störst betydelse för vår samtid.
– Science fiction och fantasy kan hantera fascism, AI, klimatkriser och en massa saker som vi behöver bearbeta men försöker sopa under mattan för att de är så obehagliga. Man ska inte förakta det här med hitte-på.
