Vi har alla mött dem. De gitarrspelande, skönlockiga människorna som med glittrande ögon sjunger egenskriven poesi. Dessa under av talang och precis lagom mycket bohemsik aura som brukar gå under benämningen singer-songwriters. Men är det inte ett ganska luddigt begrepp? Översatt betyder det trots allt inget annat än någon som sjunger (singer) sina egenskrivna låtar (songwriter). Jag tog kontakt med Arne Sundelin som är kursansvarig på Biskops-Arnös Låtskrivarutbildning.
– Jo, egentligen innebär begreppet singer-songwriter bara någon som skriver och sjunger sina egna låtar. Det skulle kunna vara vilken typ av musik som helst men ofta accosieras det till gitarrspelande, säger han.
Anledningen till detta kan vara det som tycks ha lagt själva grunden till begreppet. Det har såklart i alla tider funnits musiker som framfört sina egna låttexter men just termen som sådan syftar ofta till folksångsinspirerade dylika.
– Bland männen i genren så nämns ofta Bob Dylan och i den kvinnliga traditionen återfinns bland andra Joni Mitchell, fortsätter Arne Sundelin.
Men varför kallar sig då inte alla som sjunger egenskriven musik för singer-songwriters?
– Ja, det undrar jag också. Det är ju det enda rimliga egentligen. Personligen tycker jag att man borde ta tillbaka begreppet och använda det på det viset istället. För som det ser ut nu är det en reducerande term. En term som skapar en föreställning av att musikern ska vara på ett visst sätt. Det blir väldigt konservativt rent konstnärligt.
Som bekant förändras dock ofta betydelsen bakom vissa termer. När The Rolling Stones började sin bana kallade de sin musik för R'n'B, nu för den termen snarare tanken till wailande sångerskor. Så bli inte förvånad om du en dag vaknar upp till en värld där singer-songwriters är growlande metallband och de lägereldsdyrkande gitarrknäpparna är förpassade till låtar av Magnus Uggla.