Inte för höga betyg på jazzen
KRÖNIKA JAZZ. "Läste just en artikel som hävdade att jazzalbum ofta får för höga betyg. Det kanske kan förklaras med att marknaden är så liten att det i stort sett inte ges ut några riktigt dåliga plattor", skriver Björn G Stenberg.
Björn G Stenberg
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ida Sand debuterade för två år sedan med Meet me around midnight. Nu fortsätter de två nyblivna föräldrarna Ida och maken Ola Gustafson med True love. Förutom fyra egna sånger framförs tolkningar av mästerverk som The weight, Heart of gold och Redemption song. Ida Sand sjunger med stark och närvarande röst med en tydlig soulkänsla, dessutom spelar hon flyhänt piano. Med musiker som basisten Peter Forss och trummisen Per Lindvall blir det ett ypperligt och stadigt tryck i kompet. Trumpetaren Peter Asplund och saxofonisten Magnus Lindgren gör sedvanligt eminenta inhopp. True love är ett album med internationella kvaliteter och ett som borde locka jazzälskare likaväl som rockpubliken.
Saxofonisten Andy Sheppard tillhör det bästa som brittisk jazz fått fram på senare år. På Movements in colour samarbetar han med ett par ur gräddan av norska jazzmusiker: basisten Arild Andersen och gitarristen Eivind Aarset. Viktig är också den skickliga slagverkaren Kuljit Bhamra och extra gitarristen John Parricelli. Men främst är det förstås Sheppards varmt expressiva sopran och tenor som finns i huvudrollerna. Särskilt de långsamma, organiskt uppbyggda styckena sticker ut på detta högst lyssningsvärda album.
Diana Krall har varit något av jazzdrottning länge men inspirationen verkar ha försvunnit till förmån för det säkra. På nya albumet Quiet nights återvänder hon till konceptet på det stora genombrottet The Look of love med smeksam och välgjord bossajazz. Hon gör det fortfarande fint men det känns upprepande och penningsuget, tyvärr.
Uppsalas Claes Jansson hann träffa sin idol Ray Charles en gång och fick beröm av denne. Nu betalar han tillbaka med att göra ett helt album med enbart låtar förknippade med Charles. Jansson är mannen att sjunga dem. Han kanske inte har samma distinkta soul i rösten men hans djupare baryton ger låtarna en annan, fräsch känsla. Extra plus också för Mats Engströms arrangemang för storband som sitter precist och klangskönt.
Jag är en stor älskare av den musikaliska dammsugaren, Hammondorgeln. Erik Söderlind är gitarrist men lämnar stort utrymme åt Kjell Öhmans orgelspel på nya albumet Twist for Jimmy Smith och det låter härligt retro. Uppsaladuon Trummor & Orgel är som oftast en rolig bekantskap även på minialbumet Thunderball sessions, en generationsväxling som känns inspirerande.
Missa heller inte Monica Zetterlunds cd-utgivna internationella genombrotts album Swedish Sensation, som talar för sig själv i både titel och musik.
Ida Sand: True love (ACT)
Andy Sheppard: Movements in colour ECM/Naxos)
Monica Zetterlund: Swedish Sensation (Cherry Red Records)
Diana Krall: Quiet nights (Verve/Universal)
Claes Janson: The best of Ray Charles (Gazell)
Erik Söderlind: Twist for Jimmy Smith (Prophone)
Trummor & Orgel: Thunderball sessions (Cosmos)