Inte bara filmmusik

Vid tolv års ålder komponerade han en balettpantomim för piano, Der Schneemann, som - orkestrerad av Alexander Zemlinsky - framfördes året därpå på Wiens hovopera. Samma år (1910) skrev han en krävande pianotrio som kom att spelas av sin tids mest framstående musiker i Berlin, München och Wien. Vid 13 års ålder spelade han fyrhändigt med Gustav Mahler. Erich Wolfgang Korngold var ett av musikhistoriens underbarn. I dag är han främst ihågkommen för sin filmmusik, men han behärskade andra genrer minst lika bra, kanske rent av ännu bättre: opera, symfoni och kammarmusik.

För att hugfästa minnet av hans mångfacetterade tonsättargärning och hans förtida bortgång 1957 anordnar Judiska museet i Wien en stor utställning som pågår till den 18 maj 2008.
Korngold föddes 1897 i Brünn, men växte upp i en kulturmedveten, judisk miljö i Wien. Hans kompositionslärare var Robert Fuchs och Zemlinsky, den senare dock mera som mentor. Tack vare sina brådmogna förstlingsverk erbjöds den unge tonsättaren kontrakt och förskott på 10 000 Mark (i dag 50 000 Euro) av det renommerade musikförlaget Schott. Korngolds första orkesterverk var Schauspiel-Ouvertüre som uruppfördes 1911 i Dresden av Arthur Nikisch, sin tids ledande dirigent.

Fadern var den fruktade och starkt konservative musikkritikern Julius Korngold som ansåg att atonalitet var "kulturellt självmord" Genom sina bitska recensioner fick han Schönberg och dennes elever att lämna Wien för Berlin.
För att undgå sin dominante far som lade sig i allt - inte minst sonens komponerande - började Korngold arrangera och adaptera kända operetter av Strauss, Offenbach och Fall. Det visade sig vara en inkomstbringande affär som gjorde honom ekonomiskt oberoende och mera än så. Genom dessa arrangemang fick den store regissören Max Reinhardt upp ögonen för den instrumentationsskicklige Korngold. Reinhardt hade av Warner Brothers ombetts att göra en filmversion av Shakespeares En Midsommarnattsdröm. Korngold fick erbjudandet att arrangera, komplettera och dirigera Mendelssohns musik. Filmen, som blev klar 1935, fick blandad kritik, men musiken lovordades.

I och med Korngolds ankomst till Hollywood förändrades musiklivet i dess studios totalt. Visserligen fanns det stumfilmer med musik men få filmer med originalmusik. Korngold skrev musiken till sjutton filmer, hans inflytande på dagens filmmusiktonsättare - t.ex. John Williams - kan inte överskattas. Hans tonspråk var senromantiskt med inslag av Mahler, Schreker och Puccini, han skapade "the Hollywood sound" som snabbt kopierades av konkurrenterna. Korngold komponerade sin filmmusik så att den kunde stå på egna ben även utan filmen och han instrumenterade allt efter skådespelarens röstläge. När han väl hade slagit igenom i Hollywood fick han välja vilken film han ville komponera för, han ensam avgjorde var i filmen musiken skulle läggas in, han kunde t.o.m. påverka filmens innehåll, så att det fick anpassa sig till musiken - inte tvärtom.

Bland hans övriga mera kända filmer kan nämnas Kapten Blod, Slaghöken och Varg-Larsen. För två filmer erhöll han en Oscar: Anthony Adverse och Robin Hoods äventyr.
Stor framgång hade Korngold med sina operor tack vare dramatiska effekter och yppiga klanger, främst Die tote Stadt (1920). Den spelades på 20- och 30-talet på mer än 70 scener i Europa och i USA. Till stockholmsoperan kom den först 1996 och har t o m 2003 framförts där 27 gånger. Uppsättningen finns inspelad på Naxos med svenska sångare och hovkapellet under Leif Segerstam. Korngolds mest personliga opera är Kathrin, vars repetitioner i Wien avbröts av nazisterna 1938. Den uruppfördes i stället den 7 oktober 1939 på Kungl. Teatern i Stockholm under Nils Grevillius. Pressen var överlag positiv, men det fanns också antisemitiska inslag i några recensioner

Korngolds orkesterverk, solokonserter, kammarmusik och lieder har oförtjänt hamnat i bakvatten. Han har beskyllts för att vara för lättillgänglig, otidsenlig och melodifixerad. Men eftersom melodin tycks uppleva en renässans hos många av dagens tonsättare, finns det all anledning för nyfikna musikälskare att botanisera i Korngolds rika musikskatt, t.ex. violinkonserten, pianokonserten för vänster hand, pianokvintetten och stråksextetten.
I ett av sina bästa verk, operan Das Wunder der Heliane (1927), låter Korngold en ung främling sjunga några ord som var hans eget musikaliska motto: "Att glädjen tystas i världen, det kan jag inte uthärda".

Inte bara filmmusik

Erich Wolfgang Korngold är ett av musikhistoriens underbarn, i dag endast ihågkommen som filmmusiker, skriver Folke Freund.