Inte alltid lönsamt att leta upp sponsorer

- Att söka sponsorer kostar ofta mer än vad man kan få in, säger Linus Tunström, chef för Stadsteatern.

Förra året sponsrades kulturinstitutioner i Sverige med ungefär 90 miljoner kronor från näringslivet, enligt en undersökning beställd av Kultur och Näringsliv och Stockholms Handelskammare. Det motsvarar en procent av den totala finansieringen av kulturen.
Att det inte handlar om mer pengar än så vill den borgerliga alliansen ändra på. En åtgärd som bland andra kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har förespråkat är att öka möjligheterna för företagen att göra skatteavdrag för kultursponsring. Men än så länge har ingenting hänt. I våras anklagade Stockholms Handelskammare finansminister Anders Borg för att vara en bromskloss i frågan. Om kultursponsring kommer att finnas med när den statliga kulturutredningen lämnar sina slutsatser i februari är ännu oklart.

Långt ifrån alla håller med om att mer kultursponsring är eftersträvansvärt. Oppositionen har bland annat pekat på risken att det offentliga kommer att ta ett mindre ansvar för kulturen om sponsringen ökar. Det finns också en oro för att näringslivet kan komma att påverka kulturens innehåll. Samarbeten där företag får ta stor plats väcker starka känslor. Konsthallen Liljevalchs beslut att göra en utställning tillsammans med Ikea nästa sommar är ett exempel. Moderna Museets sponsorsamarbete med Eurocard, där kreditkortsföretaget bland annat bjuder på entrén särskilda dagar är ett annat.
Kultursponsringen i Uppsala sker ofta i betydligt mindre skala. Bror Hjorths Hus vänförening har till exempel kontakt med ett trettiotal företag som vardera ger 1400 kronor per år. I utbyte får de biljetter till museet och sitt namn på en skylt i entrén.
- Det är en väldigt viktig trygghet för oss, säger Ulf Henricsson som är ordförande i Bror Hjorth-föreningen. Vi behöver inte allt för mycket pengar, men företagsmedlemmarna gör det möjligt för oss att stödja Bror Hjorths Hus med det där lilla extra som inte skulle ha blivit av annars.

Küllike Montgomery som är museichef berättar att Bror Hjorths Hus söker stöd från näringslivet också på andra sätt.
- Vi förhandlar med transportörer, bokförlag och när vi ska annonsera och blir sponsrade genom nedsatta priser.
Även Reginateatern har många sponsorer som bidrar med mindre summor. Ett tjugotal företag betalar 3000, 6000 eller 10 000 kronor per år.
När Uppsala Konsert & Kongress drog i gång sin verksamhet förra året satsade man i stället på ett fåtal sponsorer som bidrog med specifika saker.
- Vi har fått en flygel från Vattenfall och firmabilar från Biltrean, så det handlar inte om reda pengar. Det är ganska naturligt att i en första fas fokusera sponsringen på sådana saker, men det är en möjlig utveckling att vi söker sponsorer som vill stödja oss med pengar, säger Magnus Bäckström som är vd och konstnärlig ledare för Konserthuset.

Men även på Museum Gustavianum, som har funnits i elva år, är sponsring i form av varor och tjänster vanligare än pengar. Utställningen med julkrubbor från Kraków som visas i vinter har till exempel sponsrats med transporter av två resebyråer och ett färjerederi.
På hemsidan skriver Museum Gustavianum att det kan "erbjuda goda motprestationer i förhållande till erbjudna sponsorbidrag". Ing-Marie Munktell som är museichef förklarar att de delar in sponsorerna i olika nivåer. Mindre sponsorer kan få en visning av museet för personalen och kanske ett glas vin till det. Om något företag bidrar med stora summor kan det få hålla sitt styrelsemöte i Anatomiska teatern.
Ing-Marie Munktell tycker att utbytet med näringslivet har fungerat bra.
- Men det är viktigt att sätta ner foten och inte låta någon sponsor ta över en utställning. Vi är tydliga med ramarna för samarbetet.

Uppsala konstmuseum och Stadsteatern har valt en annan väg och avstått från sponsorer.
- Att söka sponsring är så oerhört krävande och kostsamt, säger Elisabeth Fagerstedt, chef för konstmuseet.
Däremot har hon inget principiellt emot sponsring.
- Om ett företag vill stödja oss är det bara positivt. Däremot skulle vi aldrig säga till ett företag "varsågod, gör vad ni vill med den här utställningsytan". Sen är nog vår organisation för liten för att matcha sponsorernas förväntningar på events och andra motprestationer.
Linus Tunström, chef för Stadsteatern, har inte heller några planer på att skaffa sponsorer.
- Att söka sponsorer kostar ofta mer än vad man kan få in och den exponering som förväntas från företagen är för stor. I den här tiden är varumärken viktiga och med sponsorer tunnas vårt varumärke ut, säger han.

Linus Tunström påpekar att det är ett ekonomiskt risktagande att göra sig beroende av pengar från företag.
- Nu när det är ekonomisk kris kan sponsorer dra sig tillbaka utan förvarning.
Konserthusets vd Magnus Bäckström säger att de inte är beroende av sponsorer. Därför är det inte heller någon risk att sponsorerna får inflytande över verksamheten, tycker han.
- Det är en missuppfattning att sponsorer lägger sig i. Skulle vi ändå hamna i en situation där vi vill göra något som en sponsor inte gillar så får vi ha den integriteten att vi gör det ändå. Då får väl sponsorn kliva av, det är inte värre än så.

Däremot tycker han att företagen påverkar kulturlivet när de bestämmer vilka institutioner de ska sponsra.
- De väljer stora institutioner med traditionell inriktning, inte små avantgardistiska kulturprojekt. Där har vi en fördel, men i ett större perspektiv ligger vi långt i lä för till exempel Operan i Stockholm, säger Magnus Bäckström.
Kungliga Operan sponsras av ett tiotal företag, bland annat två banker och en biltillverkare. Bland museer i Sverige hör Moderna Museet, Kulturen i Lund, Nordiska Akvarellmuseet och Millesgården till dem som har relativt stora sponsorintäkter.
I Uppsala har manskören Orphei Drängar (OD) dragit in förhållandevis stora summor. Enligt OD:s ordförande Christian Wetterberg utgör sponsorpengarna mindre än en femtedel av körens budget. Nyligen presenterade de en ny sponsor, allergidiagnostikföretaget Phadia, efter att Stora Enso hoppat av. OD sponsras också av storföretagen Nordea, Skandia och GE Healthcare. Sponsringen startade redan i början av 1980-talet, med syftet att kören skulle få råd att åka på utlandsturnéer.
- Då var det inte lika okontroversiellt som nu och det var diskussioner både inom kören och i samhället, säger Christian Wetterberg.

Konserthusets Magnus Bäckström tror att sponsringen även fortsättningsvis kommer att stå för en marginell del av kulturfinansieringen i Sverige.
- Konkurrensen om sponsorerna är väldigt hård. Sporten har ett jätteförsprång och sen har miljösponsring och socialt engagemang också kommit till, säger han.

Inte alltid lönsamt att leta upp sponsorer

Debatten om sponsring som ett sätt att finansiera kulturen har länge varit livlig. I Uppsala är flera kulturinstitutioner sponsrade av företag, men det är inga stora pengar näringslivet bidrar med.