Instrumentala jazztolkningar av psalmer

Sju år efter den hyllade jazztrioskivan Psalmer ger Anders Widmark ut skivan Hymn. Men när han nu återkommer till den sakrala repertoaren är det som solopianist.

Kultur och Nöje2004-09-16 00:00
Efter två uppmärksammade samarbeten med två uppmärksammade sångerskor — Sara Isaksson och Helen Sjöholm — vänder sig Anders Widmark till det mindre formatet. Hymn är hans första album som ensam pianist, men tvärtemot vad man kan tro är det inte ett sökande efter lugn efter två hektiska år som ligger bakom skivan.
— Det här har mognat hos mig i några år, det är inget som har sprutat ut det senaste året. Inspelningarna skedde då och då, det är inte framtvingat på något sätt, säger han.

Morfars psalmbok
Hymn är Anders Widmarks andra album som bygger på kyrklig musik, och hans tredje temaskiva. 1997 kom Psalmer med Anders Widmark Trio, ett resultat av att han hade spelat igenom alla de nästan 700 sångerna i sin morfars psalmbok för att vaska fram de 16 som hamnade på skivan. Tre år senare hade han kokat ner hela Bizets opera Carmen till pianotrioformat — ett lika påfrestande och svårt arbete som skivan blev uppskattad av kritikerna. Då sa han "aldrig mer en ­temaskiva."
— Jag får väl säga det nu igen. Det är lite krångligt med tema­skivor, det är som att lösa en uppgift. Men Carmen var betydligt svårare än Hymn. I det här fallet ångrar jag mig inte. Det känns som att det andas om Hymn, säger han nu.

Bluesigt driv
Anders Widmark är ensam med flygeln och ett urval koraler, företrädesvis 1500-talspsalmer men också en av Bachs körkoraler och Din klara sol går åter opp. Medan jazztolkningarna på Psalmer var fast förankrade i den svenska psalmboken så kan man snarast säga om Hymn att den tar ett lätt avstamp i den religiösa musiken. Hymn består av 16 improvisationer, ibland med ett bluesigt driv som i Bort med tanken, sorgsna hjärta och ibland friare, mer flytande som i Jesus Kristus är vår hälsa.
— Jag har försökt vara mig själv i förhållande till de här psalmerna, eller hymnerna, eller koralerna, vilket ord man nu ska använda. Jag överför mitt eget spel på dem, men med hänsyn till den tidsanda de uppkommit i, säger han.
Det försöker han göra genom att ta tillvara deras särdrag i improvisationerna, lyssnaren ska helst inte uppfatta vad som är koraloriginal och vad som är Widmarkimprovisation.

Kommer som noter
Hymn kommer inte bara ut som skiva, utan också som notsamling. I all anspråkslöshet säger Anders Widmark att det kanske finns andra pianister som vill spela hymnerna som han spelar dem.
— Det behöver inte vara i kyrkliga sammanhang, men det ligger kanske nära till hands att kyrkomusiker ska kunna spela det.
Nej, något syfte att förnya kyrkans musik finns inte hos Anders Widmark, trots ett album med fingertoppskänsliga, instrumentala jazztolkningar av psalmer och ett album med lågmälda psalmimprovisationer. Hans relation till kyrkomusiken är allt igenom musikalisk.

1500-talssound
— Kyrkomusiken är så bred och det finns så mycket där att det känns logiskt att fortsätta med den när man väl skaffat sig en relation till den. Jag fastnade för den här 1500-talstonen i melodierna. Det fanns ett särskilt sound i dem, de kändes öppna på ett helt annat sätt än om de varit skrivna 1970. Då hade de legat för nära ens egen tid.
— Men egentligen handlade det bara om vilka melodier jag gillade, jag gick på det musikaliska.
— Jag har utgått från musiken, och om man tycker att musik kan ha en andlig dimension så har jag utgått från den dimensionen, men jag har gjort det som musiker. Jag har inte tänkt särskilt på det utan närmat mig musiken som pianist.
Liksom när han förberedde för Psalmer-skivan läste Anders Widmark texterna för att veta vad sångerna handlade om, men han lämnade tanken på dem när han väl satte sig för att spela.
— Om man tänkte på texterna så skulle man sitta och dramatisera, och det går inte. I stundens ingivelse måste tanken vara fri. Det är viktigt att vara fri när det gäller musik som kommer ur kyrkan. Man ska inte behöva känna sig tyngd av något särskilt regelverk. Det tror jag inte att någon tycker, heller.
Han talar om respekt för den tradition som psalmerna tillkommit i och menar både den musikaliska 1500-talstraditionen och det religiösa sammanhanget.
— Det är inget självändamål att säga "nu ska jag spela psalmer och då måste jag vara försiktig." Det är skillnad på respekt och rädsla. Respekt kan vara att våga gå emot något. Det kan låta trist och högtravande att ha respekt, men det handlar snarare om
att ta tillvara en kvalitet och gå vidare med den.
— Det hade varit tråkigt att bara spela psalmerna rakt upp och ner.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!