Institutionernas konstår 2006
Konståret 2006 var i första hand de stora institutionernas år, skriver Cristina Karlstam.
Till de mer spektakulära nyheterna detta år hörde konstmässan Market i Konstakademiens lokaler i centrala Stockholm. En grupp gallerister som tröttnat på den traditionella Konstmässans koncept tog saken i egna händer. Resultatet blev en på försäljning inriktad mässa som väl inte riktigt hittat sin form men som ändå bjöd på rätt mycket sevärt.
Bland gamla institutioner som utmärkt sig för kvalitetsutställningar detta år måste främst Moderna museet nämnas. Med fri entré (som dessvärre försvann 1 januari 2007) har besökssiffrorna i Moneos byggnad på Skeppsholmen nått oöverträffade höjder. Och det alla dessa besökare kunnat se har minsann inte varit lite: den amerikanske konstnären Paul McCarthy presenterades i jätteformat i en mycket välordnad utställning signerad Magnus af Petersens, medan
Mårten Castenfors var mannen bakom den djärva exponeringen av den svenske särlingen Dick Bengtsson. Den utställningen hade en scenografi som låg snubblande nära kitschen, men lyckades hålla balansen och lyfte fram Bengtssons djupt originella konst på ett ovanligt explicit vis.
Modernautställningen var museets innovation nummer ett detta år. Där var visserligen inte inträdet fritt, men i gengäld ingick en omfattande, informativ katalog i biljettpriset. Utställningen hade ambitionen att spegla det svenska konstlivet i dag med utblickar även utanför huvudstaden, ett mål som väl inte riktigt nåddes. Men mycket bra konst rymdes ändå under rubriken Modernautställningen, som för övrigt ska bli ett återkommande inslag i museets program. 2006 var också året då svensk publik äntligen fick se den stora inventeringen av afrikansk konst, Africa Remix, ursprungligen initierad av Moderna museets förre chef David Elliott.
Ett särskilt glädjeämne på Moderna museet har även detta år varit serien Den första på Moderna, som bland annat innefattat en oemotståndlig invasion av den rumänske konstnären Dan Perjovschi som fyllde alla upptänkliga väggar och utrymmen (bland annat förvaringsskåpen!) med sin vassa, humoristiska teckningskonst. Serien fortsätter i år och blir även då tillgänglig utan inträde.
Liljevalchs konsthall på Djurgården i Stockholm kunde i somras räkna in rekordpublik som ville se utställningen Konstfeminism, vars grundidé var Uppsalabon Barbro Werkmästers. Det var en rolig, innehållsrik utställning med massor av bra konst av kvinnor men med ett fånigt namn.
Under hösten har den lite vågade kombinationen Giacometti-Hjorth varit Liljevalchs stora bidrag till konstlivet, en sympatisk, vacker utställning som stannar ännu några dagar in på det nya året.
Inte minst har det varit tilltalande att se Bror Hjorths konst presenterad så generöst som här. Året bjöd också på en tvådelad halsbrytande utställning av Peter Geschwind. Första delen presenterades på alltid lika innovativa Färgfabriken, och del två huserade på Liljevalchs. Definitivt en av årets höjdpunkter!
Magasin 3 ute vid Stockholms Frihamn hör till de intressanta arenorna för internationell konst i Stockholm. Detta år hade man dessutom delvis byggt om konsthallen som nu fått en inbjudande entré, ett referensbibliotek och ett kafé. Och konstutbudet har sannerligen inte skämts för sig. Sydkoreanskan Kimsooja, känd från stora internationella sammanhang, bland annat Venedigbiennalen, fick en bred och gedigen presentation i Magasin 3:s spatiösa lokaler. Och höstens utställning av det internationella
stjärnskottet Paul Chan, född i Hongkong men verksam i USA, fullföljde konsthallens ambitiösa ambitioner att bereda rum för den riktigt centrala internationella konsten.
För Uppsalaborna har 2006 inneburit att vårt konstmuseum placerat sig mitt i den pågående konstlivet på ett sätt som knappast skett tidigare. Med utställningar av den Australienbördiga Candice Breitz och sydkoreanska, numera svenska Hyun-Jin Kwak har Uppsala konstmuseum definitivt placerat sig på jämbördig nivå med Stockholmsscenerna.
Så jobbar vi med nyheter