– När jag var lite drömde jag om att döpa om mig till Aurora. Sedan dess grattar min mor mig varje år på Auroras namnsdag, berättar kvällens konferencier Sanne Jansson ångerfullt.
Hennes jobb är att presentera finalens nio akter, samt fylla tiden då det riggas på scenen. Detta gör hon genom att tala outtröttligt om drömmar, hur man följer dem, hur man inte följer dem, samt hur de kan serveras som småkakor.
Singer/songwriter- artisten Jonas Olsson drömmer möjligen om att få slippa agera förband åt Musik Direkt. Han inledde årets deltävling i februari och får ikväll att upprepa bragden. Men han har uppenbart fått rutin på detta. Utan förord eller krusiduller framför han sin första egenskrivna låt. Lite som om någon släppt ner nålen på en skiva.
Musikakter varvas med godisutdelning. Först att vinna kilovis av choklad är en ung kille som drömmer om att bli fotbollsproffs. En kul kontrast då nästan alla kvällens akter presenterar sig med målsättningen att kunna försörja sig på sin musik.
Ett undantag är metalbandet Blackened Core. De tänker kort och gått bli störst i världen. Stora ord, hinner jag tänka innan bandets logga slås upp på väggen likt en manifestation, trummisen presenterar bandet och gitarristerna kliver ut ur mörkret. En tonårskille, tillhörande de lättare viktklasserna, stormar ut och vrålar som en besatt fullvuxen man. Jag är redo att ringa efter en exorcist men vill inte vara den som bryter ett tungt liveuppträdande.
– Med nästa låt hoppas vi kunna hjälpa någon som har det svårt, det vore väldigt fint, säger bandets sångare Samuel Karlsson, innan han åter börjar vråla till melodiska metalriff.
Roliga Timmen, bestående av Tim Palm och Fanny Hansen, drar ner tempot men ökar kreativiteten. Att Tim har svårt att använda sina händer stoppar honom inte från att vara en kreativ musiker. Med hjälp av en dator med touchscreen och sin näsa kör han ett solo medan Fanny drar fram både en gitarr, trumpet samt partyhattar. Detta resulterar inte i några priser denna kväll, men däremot i publikens jubel.
Kvällen avslutas starkt med prog-duon Funny Ways. Simon Dluzewski syntspel är fartfyllt och lekfull. Tillsammans med Victor Liljeqvists på trummor skapar de musik som både är avskalat, i sin avsaknad av vokalist och gitarrer, men samtidigt intensivt i sin oförutsägbarhet. Lite som att lyssna på The Doors utan en full Jim Morrison. De två musikerna är dessutom så samspelta att de endast behöver kasta en sporadisk blick åt varandras håll för att bekräfta att de är på väg åt rätt håll.
Duon vinner inte bara tävlingen utan röstas även fram som publikens favorit. Senare år kommer de att representera Uppland i Musik Direkts riksfinal i Uddevalla.