Det brott som serieöversättaren fällts för tidigare – innehav av barnpornografi – ligger dock utanför den svenska yttrandefrihetsgrundlagen. Barnpornografibrott faller inom brottsbalken. Här handlar det om verkliga övergrepp på levande människor, försvarslösa barn, som inte bara utsätts för det direkta övergreppets svåra trauma, utan genom fotografering förföljs av evig integritetskränkning.
En tecknad serie bör betraktas som ett yttrande. Ett uttryck för en fantasi, något fritt påfunnet – ja, man kan, utan några krav på kvalitetsnormer, kalla det en form av konstnärlig gestaltning. Det kan – om teckningen inte föreställer en identifierbar person – knappast finnas någon människa vars integritet kränks i sammanhanget, hur stötande teckningen än kan anses vara.
Det är väldigt mycket som är stötande. Jag tycker exempelvis att många våldsfilmer är stötande, när de tränger sig på i mitt vardagsrum. Men så länge det inte handlar om grundlagsbrott som hets mot folkgrupp, förtal osv är yttranden i form av framfantiserade gestaltningar inte olagliga. Glöm inte att det finns politiska partier i vårt land som t ex vill förbjuda yttranden som ”obscen” konst m m. Men dessa partiers idealsamhällen är dessbättre främmande för de flesta av invånarna i vår demokrati.
Simon Lundström fälldes tidigare för innehav av barnpornografi. Nu kan han sägas ha fällts för innehav av ett yttrande – som inte ens är hans eget! Kan detta ha varit lagstiftarens avsikt? Högsta Domstolen har nu överprövat. Det är utmärkt – och känns självklart. Detta är början till en översyn av lagstiftningen.